Efter idiotstoppet för fyra år sedan – när dåvarande lantbruksministern lyckades med aktstycket att skjuta utgivningen av Nationalnyckeln i sank – har nya medel avsatts i budgeten för att återuppta arbetet med Sveriges största bokprojekt. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna, vilket är det officiella namnet, är ett omfattande kunskapsbygge som involverar såväl forskare och museer som illustratörer och konstnärer. Hittills har sjutton volymer publicerats och nu utkommer den artonde som förhoppningsvis kommer att följas av åtskilliga fler under kommande år.
LÄS MER: Torgny Nordin – Lägg inte ned Nationalnyckeln!
Att tala om biologisk mångfald och påverkan av klimatförändringar blir lätt tomt och innehållslöst om man inte vet vad det handlar om. Den bärande idén med Nationalnyckeln är därför att arbeta fram kunskap om vilka arter som existerar och hur vi kan känna igen dem – för att därigenom kunna hålla uppsikt över de miljöer djuren och växterna lever i. Samtidigt berikas svenska språket av namn på arter vilka tidigare endast varit kända på latin av en handfull experter eller som upptäckts för allra första gången nu i samband med bokprojektet.
När första volymen av Nationalnyckeln utkom slog Artdatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet på stortrumman med en praktfull volym om dagfjärilar vilket resulterade i att intresset för fjärilar och fjärilsvänlig trädgårdsskötsel tog ett jättekliv framåt. Man kunde kanske tro att första volymen efter att projektet återupptagits återigen skulle handla om någon publikknipande grupp som glänsande trollsländor eller exklusiva orkidéer, men så blev det inte. Eller?
LÄS MER: Torgny Nordin – Vilka värden vill vi realisera?
Det senaste tillskottet i serien är Ringmaskar: Havsborstmaskar skriven av Arne Nygren och Fredrik Pleijel samt med illustrationer av de bägge författarna och Helena Samuelsson. Vi har nu lämnat våra bekanta sommarängar och befinner oss bokstavligt och bildligt på djupt vatten. Det handlar om okända djur. Många är långa och svåra att fånga, andra är små och ännu svårare att fånga. Tvåhundrafem arter havsborstmaskar har påträffats i vårt land - väsentligen längs Västkusten och i bohuslänska farvatten - och samtliga behandlas på utmärkt sätt i nya boken.
Kända från Avatar
Havsborstmaskarna är en högintressant grupp vars ekologi och sexualsystem är ovanligt mångfacetterat. Somliga är frisimmande jägare, andra bildar märkliga rev av rör de bor i. Med sitt idoga grävande syresätts havsbottnarna vilket skapar liv åt andra. Många är som sagt små, men är häpnadsväckande så det förslår. Några har sublima tentakelkronor som fälls ut för att fånga föda – och blixtsnabbt fälls in om de med sina skarpa ögon upptäcker annalkande fara, en hungrig fisk exempelvis. Fenomenet blev för övrigt känt i filmen Avatar där havsborstmaskar stod modell för blommor som drar ihop sig vid beröring.
Andra vackra och unika varelser som nu lyfts upp till ytan för första gången i samlad form är guldmusen, sötnosen och bakfotsmasken; piggsvinssyllisen samt sprattelmaskarna kan rimligen inte förbigås i sammanhanget, och det kan heller inte vampyrmasken och guldborstingen, sugrörsmasken och pistagepaddelfotingen, den senare är min favorit. En kinesisk drake i miniatyr är tomtemasken; en tumstor rosaglänsande och guldgul art som framlever sina dagar på mjukbottnar från fem meters djup och neråt. Tomtemasken fortplantar sig troligen under sommaren. I övrigt är inget känt om dess biologi. Mycket återstår att utforska, men med artonde volymen av Nationalnyckeln tas ett rejält kliv framåt och sällan har väl havet längs Västkusten känts så spännande och utmanande.
