Fjärde mandatperioden. På bilden, som togs i måndags, går Vladimir Putin ned för trapporna i Kremlin efter invigningscermonin för sin nya mandatperiod som Rysslands president.
Fjärde mandatperioden. På bilden, som togs i måndags, går Vladimir Putin ned för trapporna i Kremlin efter invigningscermonin för sin nya mandatperiod som Rysslands president. Bild: Sergei Guneyev

Så blev andra världskriget en del av Putins propaganda

I dag firar ryssarna segerdagen till minne av segern 1945. Hynek Pallas läser korrespondenten Shaun Walkers analys av hur Putin omskapar bilden av Ryssland genom att ta makten över historien om andra världskriget.

ANNONS

Det är spännande tider för den som är intresserad av Rysslands och Centraleuropas historia. De initierade böckerna ramlar in, samtidigt som politiken både lutar sig mot och försöker ommöblera samma historia. Situationen sammanfattas bäst med titeln på Peter Pomerantsevs briljanta bok Ingenting är sant och allt är möjligt från 2014.

LÄS MER: Knivskarp Masha Gessen visar ett låst Ryssland

Hur historien och samhället har förändrats sedan Sovjetunionens fall och under Vladimir Putins styre var ämnet för Masha Gessens Framtiden är historia som publicerades i vintras; en analys av generationen som växt upp i dessa omvälvande tider. I The long hangover: Putin´s new Russia and the ghosts of the past täcker journalisten Shaun Walker, The Guardians tidigare Moskvakorrespondent, samma territorium. Men istället för att konkurrera om lästid med Gessen blir det här en kompletterande pusselbit.

ANNONS

Formade berättelsen om kriget

Boken bygger på ett gediget reportagearbete. Det som under korrespondentåren förde Walker till Sotji-OS, Tjetjenien och Ukraina, möten med deporterade folk i Kalmuckien och Gulag-ruiner i nordöstra Ryssland. Det bildar en berättelse om den misär och tragedi som drabbat människorna, och hur mycket av denna historia som har mörkats. Först under stora delar av kommunisttiden (med selektiva töväder som passade ledares agendor). Sedan under Putin, när folk efter Sovjetunionens fall och 1990-talets korrupta vanskötsel tappat fotfäste och identitet. Det är bokens övergripande tema: hur Putin och hans krets formade segern i andra världskriget, eller Stora fosterländska kriget som det heter här, till en enögd berättelse för folk att samlas kring och känna nationell stolthet över. Historiens skavanker suddas ut, Stalin rehabiliteras och pakten mellan Sovjet och Nazityskland försvinner.

LÄS MER:Maktspelen och misstagen som ledde till rysk revolution

Ingen som intresserar sig för regionen – och här inkluderar jag den tidigare Sovjetsfären i Centraleuropa – förvånas över att bokens röster är fulla av motsättningar. Orsaken sammanfattas bra av Walker: "Nästan alla var delvis offer, nästan alla var delvis förövare". Så mycket jord täcker minnen: släktingar som påstås ha dött ärofyllt i kriget drogs egentligen iväg i en gryningsutrensning 1937 som det inte går att diskutera. Om någon ens känner till den.

ANNONS

Krigssegern ett kitt

Krigssegern 1945, komplett med enorma militärparader, vapenskrammel och stolta färger, blir ett kitt att hälla i sprickorna man inte talar om. Det är också här vi hittar ursprunget till motiveringen av Krim-annekteringen. Det är sannolikt den mest nyanserade bok du hittar i ämnet; Walker vägrar enkla sanningar om Ukraina. Han är en författare som utan att relativisera klarar av att påpeka att det är svårt för väst att först invadera länder på andra sidan jordklotet för olja och sedan banna Putin när han talar om en intressesfär. För den som vill komma närmare Ukraina är det ovärderlig läsning intill Anne Applebaums Holodomor-skildring Red famine från i fjol.

LÄS MER: Anne Applebaum gräver bakom järnridån

Men det är språket och alla människoöden som gör The long hangover svår att lägga ifrån sig. Om Pomerantsev skrev hallucinatoriskt om märkligheterna i Moskva, så fångar Walker samma konstigheter med ett torrt brittiskt "of course". Galleriet är värdigt en rysk roman. Men när personskildringarna är som bäst blir de lika mycket Wodehouse som Tolstoj. Walker skriver nyanserat fram mänsklighet med humor och medlidande. Här finns guldgrävaren som blir besatt av Gulag och bygger ett museum över lägersystemet i sin lägenhet. Men sedan, över en sup vodka, skäller ut Walker för att han inte ser Gulags fördelar. Och Olga, som av en slump skickades hundratals mil hemifrån till ett fångläger hon aldrig talar om. (Dessa platser återfinns även i den pinfärska fotoboken Never remember, med essäer av Gessen). Här finns de sista personerna i en sönderbombad by i östra Ukraina som fått sina liv förstörda. Igen. Den råbarkade tjetjenske soldaten, som idag tjänar samma Ryssland som mördade hans släkt och tårögd visar mobilfotografier över ett Groznyj i ruiner. Eller professorn, som en dag i barndomen vaknade av att hela hans folk deporterades. Tolv dygn i godståg i 30 minusgrader. Varje dag föll nya lik ut. "Det är som om någon skulle flytta Wales till Australien". Varför? För att Lavrentij Berija som styrde säkerhetsapparaten under Stalin tyckte det. Efter 250 sidor är katalogen med obehandlade trauman som måste begravas för den nationella berättelsens skull svårsmält.

ANNONS

Dystert? Ja. Men med publiceringen av The long hangover kom en nyhet som också gav mig tillförsikt: Shaun Walker blir The Guardians nye Centraleuropakorrespondent. Om den här boken är något att gå efter så borgar det för större förståelse av idag farligt underbevakade samhällen - där historiens spöken spelar större roll än vi inser.

ANNONS