För att citera Gert Fylking, en man som vid det här laget vida passerat Svenska Akademien i värdighet: Äntligen!
LÄS MER: Efter skandalerna – Nobelpriset i litteratur skjuts upp
För dagens beslut, att skjuta utdelandet av Nobelpriset till 2019, kan vara den första gediget rimliga krishanteringen som Akademien har presterat sen krisen inleddes. Det anseende som gått förlorat av denna febriga vårs eskalerande spiral mot ständigt nya bottnar skulle aldrig haft en chans att hämta sig till oktober. Tillkännagivandet hade löpt en stor risk att bli en fars, det efterföljande samtalet om något helt annat än nobelpristagaren.
LÄS MER:Veckan som splittrade Svenska Akademien
Allt hade hamnat i ljuset av krisen, inte litteraturen. Att istället dela ut två pris under 2019 är drastiskt, men det har som Akademien själva noterar i sitt pressmeddelande hänt förut. Akademien köper sig på detta vis värdefull tid. Tid som de kvarvarande ledamöterna nu kan lägga på att limma ihop de skärvor som Akademien nu ligger i. Tid de verkligen behöver, för anseendet är långt ifrån räddat med denna lilla depeche.
Det framstår en smula parodiskt att de 10 kvarvarande personer som kanske minst verkat för förändring av verksamheten nu i ett pressmeddelande själva förbinder sig att förändra den ungefär precis utifrån de ramar som före detta ständige sekreteraren Sara Danius själv föreslog för ungefär en månad sen. Frivilligt utträde är ett faktum, rutiner kring jävsfrågorna ska förstärkas. Sekretessen ska ses över. Den externa kommunikationen ska förnyas.
LÄS MER:Akademien offrade sina drottningar
En pyrrhusseger, fast för båda sidor. Personerna som ledde förändringen har lämnat huset. Personerna som motsatt sig förändring i snabb takt står kvar och har nu ett drygt år på sig att visa att man kan modernisera den anakronism man egentligen vill ha kvar.
Det är hur man än vrider på det ett misslyckande för samtliga ledamöter, oavsett vilken sida man väljer att dra en lans för. I stället för att lägga ledarstilar och egon åt sidan och ta sig an situationen som uppstod efter metoo och avslöjandena om jäv på ett professionellt vis har man som grupp betett sig som en skock katter, mer upptagna av personlig prestige än verksamhetens bästa. Det mest ansvarsfulla hade varit om alla som just verkat för förändring nu när den också kommer att genomföras vände åter till de stolar man för tillfället lämnat och sansat visade på att Akademien gemensamt nu vill verka för ordning och reda. De som aldrig lämnade måste givetvis å sin sida släppa på prestigen och tona ner sina larviga och ogenomtänkta uttalanden i media.
Det finns alltså ett unikt tillfälle till försoning. Låt oss hoppas på att detta tillfälle tas. För de största förlorarna i vårens ansvarslösa lilla drama är inte ledamöterna själva. Det är Sveriges kulturliv som fått se en av sina viktigare mecenater utanför svenska staten reducerad till en sandlåda.
