Vändningarna kring Burka songs 2.0 har efter de senaste dagarnas markeringar mot Ann-Sofie Hermanssons slappa kultursyn, också av företrädare från hennes eget parti, gått från en hyfsat alldaglig kommunal dragkamp mellan klåfingriga lokalpolitiker och ett kulturliv som markerar sitt revir till något större: en principdiskussion om vilka värden det öppna samhället egentligen måste värna. Och hur.
Det behövs. Med tanke på att vi dagligen utmanas av extrema krafter, mäktiga sociala medier och utländska makter som medvetet sprider fake news är det avgörande att det öppna samhällets företrädare vet vad de företräder. Annars är risken för ett tappat fotfäste överhängande.
LÄS MER:Hermansson (S): Litteraturhuset riskerar sina bidrag
Det är förstås ingen välkommen utmaning för mäktiga politiker som Ann-Sofie Hermansson (S) som gärna slänger sig med luddiga referenser om värdegrunder när något ska förbjudas eller förlora stöd (nu senast Litteraturhuset) men när hon blir ställd mot väggen av Sveriges Radios reporter inte ens kan nämna vilka värdegrunder det gäller, utan hänvisar till att ”de står på vår hemsida”. Visste man inte bättre kan man nästa luras till att tro att Göteborgs stads värdegrund, så vitt Ann-Sofie Hermansson anbelangar, är samma sak som hennes magkänsla.
Men en sån inställning duger inte. Inte bara för att jag är rätt skeptisk till hur bra Hermanssons magkänsla är. Utan för att vare sig magkänslor eller ens nedpräntade formuleringar om att värna demokrati och jämlikhet är skäl nog att strypa stöd till kulturen eller förbjuda yttringar.
Konstnären Carl Milles var uttalad nazist också efter andra världskriget. Inte speciellt demokratisk. Bör vi därför sluta ge pengar för att underhålla hans mest kända staty Poseidon? Ska Valand inte längre få stöd för att en av studenterna där tagit fram hakkorskonst som ställdes utanför Sjöfartsmuseet? Ska Liv Strömqvists feministiska konst i Stockholms tunnelbana tas ner, som Sverigedemokraterna i en kampanj just nu antyder att de skulle göra om de fick makten? Självklart inte.
LÄS MER:Kulturnämndens ordförande: Inte aktuellt dra in Litteraturhusets stöd
Konstens frihet, aktörers rätt att uttrycka sig och kulturförvaltningens uppdrag att möjliggöra detta står nämligen över andra politiska värderingar, just därför att rätten att få uttrycka sig som man vill är en grundläggande demokratisk rättighet i sig själv. Alternativet – ett kulturliv styrt av godtyckliga formuleringar och kommunpolitiker med valsiffror framför näsan – är helt oacceptabelt utifrån de demokratiska värderingar jag antar är de Hermansson också känner.
Därför är det strålande att en debatt om detta nu verkar växa fram i spänningsfältet mellan Ann-Sofie Hermanssons krav på att kommunen bara ska ge stöd åt kultur som stödjer ”värdegrunden” och hennes motståndare som värnar konstens frihet och oberoende, nu också i hennes eget parti såväl som i förvaltningen.
Att lyssna och ta det samtalet är en viktig chans för stadens mäktigaste politiker att grundligt fundera över sitt uppdrag och de institutioner hon ansvarar för.
LÄS MER:Göteborgs politiker måste börja ta kulturen på allvar igen
