Fröken Kerstin Hesselgren lämnade i går middag, intet ont anande, Lysekil, där hon varit å dragande kall och ämbetets vägnar. Strax före ankomsten till Göteborg fick hon i en middagstidning läsa det överraskande, helt oväntade meddelandet, att hon av Göteborgs stad placerats som den första kvinnan i Sverges riksdag.
(GP den 13 september 1921)
Det skrevs historia på Börsen i Göteborg på kvällen den 12 september 1921.
Det var inte oväntat. Det var bara en tidsfråga innan det skulle ske. Men när det inträffade gick allt till på ett konstigt sätt.
Göteborgs elektorer hade lagt sina röster i valet till riksdagens första kammare och det vägde exakt jämnt.
Biskop Herman Rodhe – en vördnadsbjudande 76-årig konservativ i vitt skägg – anförtroddes lottdragningen. Han drog en röstsedel.
Han kunde inte dölja sin besvikelse.
– Kerstin Hesselgren, sade biskopen dystert.
I dagarna är det hundra år sedan.
I Göteborg bröts alltså vallen. Här valdes den första kvinnan in i riksdagen. Det är kanske den viktigaste politiska symbolhändelse som har inträffat i Göteborg.
Men allt gick alltså rätt underligt till när det väl hände.
Kerstin Hesselgren var inte politiker.
Ingen hade frågat henne om hon ville kandidera till riksdagen.
Ingen talade om för henne att hon hade blivit vald.
Hon läste det i tidningen på Lysekilståget – antagligen en av de större överraskningar som har drabbat någon på den rutten.
Hon räknades som göteborgare bara under en enda dag: dagen när hon valdes.
Felet var en journalists.
Edvard Alkman var en fiffig liberal redaktör på Göteborgs-Posten. För att lura högern på en av platserna till Första kammaren kläckte han i en ovanligt inspirerad stund på redaktionen namnet Kerstin Hesselgren. Han fick med sig både socialdemokrater och liberaler, så att det vägde jämnt med högern.
Kvinnan som sprängde vallen var 49 år, smal med skarpa drag, beläst och språkbegåvad – uppvuxen i brytningstiden, så att hon å ena sidan var präglad av ungdomsår då hon fostrats att vara händig och spela piano och prata franska på flickpensioner i Schweiz; å andra sidan var hon en enveten bulldozer som röjde väg för kvinnorna i manliga yrken. I ungdomen krånglade hon sig till och med fram till en fältskärsexamen (bland annat genom att träna skäggrakning på snusiga portvaktsgubbar).
Den första kvinnan som valdes in i riksdagen var, elakt uttryckt, en kändiskandidat som halkade in. Inget parti kan ta åt sig äran av den första riksdagskvinnan.
Hon var den första kvinnliga yrkesinspektören i Sverige. Hon åkte landet runt och bankade på hos fabriker där kvinnor arbetade i smuts, blöta och giftångor. Hon drev fabrikörerna till blodpropp och var en förgrundsfigur i kvinnorörelsen.
Längs Bohuskusten gjorde hon ”ansjovisresor” i båt och gjorde ovälkomna besök hos sillberedningsfabriker.
Hon var i sig nästan ett helt statligt verk.
Men politiker var hon inte.
”Ett oskrivet blad, men ett rosafärgat sådant”, skrev Torgny Segerstedt i Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning.
Den första kvinnan som valdes in i riksdagen var, elakt uttryckt, en kändiskandidat som halkade in. Inget parti kan ta åt sig äran av den första riksdagskvinnan.
Eftersom hon valts av både liberaler och socialdemokrater kallade hon sig ”frisinnad vilde”.
Men var hon först?
Ty några veckor efter kvällen på Börsen valdes fyra kvinnor in i Andra kammaren och enligt det underbart krångliga tvåkammarsystemet inleddes deras mandattid direkt (trots att riksdagen inte samlades förrän i januari, då Hesselgrens mandattid till Första kammaren inleddes).
Kerstin Hesselgren var alltså – beroende på hur man räknar – etta eller femma. Situationen måste te sig vansinnig för den som är lagd åt att arrangera jubileer och avtäcka minnesstatyer.
När hon promenerade till installationen i Slottskapellet i januari 1922 måste hon först forcera en poliskonstapel som upplyste:
– Inga fruntimmer här.
Men Kerstin Hesselgren, som halkade in i riksdagens Göteborgsbänk som ett oskrivet rosa blad, visade sig vara den perfekta parlamentarikern. Hon vann debatter, satt i utskott, bråkade för högre barnmorskelöner och liberalare abortlagstiftning.
Hon satt 22 år i riksdagen, mest som vilde, men till slut bestämde hon sig för Folkpartiet (fast vid 67 års ålder klagade hon över hur tråkiga fester det var där).
År 1936 blev hon nästan världsberömd när hon tog NF-delegaterna i örat för att de inte fördömde Italiens annektering av Abessinien.
Hon kallade sig själv ”den lilla livliga vithåriga gumman som springer omkring”.
Kerstin Hesselgren var ett klart fynd av den flinke redaktör Alkman på GP. Trots att hon var göteborgare bara en enda dag i sitt liv.
Missa inget från GP Göteborgiana!
Nu kan du få alla våra texter och reportage om det gamla Göteborg som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Göteborgiana. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
