På bara någon månad har Sarah Klang hamnat i en dånande storm av kärlek. Efter framträdandet tillsammans med Augustifamiljen i På spåret har hon gått från att vara Göteborgs next big thing till att bli allas älskling. När arrangerande Luger meddelade att hon kommer tillbaka till Way out West i sommar är det i samma pressutskick som man berättar att Patti Smith och Iggy Pop också är klara. Det är, nota bene, inte alls givet att det är de två rockikonerna som är de givna dragplåstren i den trion.
LÄS MER: Så bra är plattan - låt för låt
Sarah Klang är alltså på god väg att skaka upp samma kollektiva eufori som när Håkan Hellström och José González fick sina bullrande genombrott. Plötsligt ringlade sig köerna runt hela kvarteret vid Kåren och Jazzhuset. Räkna med liknande uppställning när Sarah Klang med band har släppfest-spelning för den här plattan på Pustervik den 17 februari.
Precis som Hellström och González blåser Sarah Klang syre i musikklimatet med ett uttryck som visserligen har tydliga rötter men som ändå upplevs som omtumlande och omvälvande. Musik som vi inte riktigt visste att vi behövde, men som vi nu inte kan vara utan. Det är inte heller någon slump att den kommer från Göteborg. Nämnda fick alla sina genombrott med djupt personlig, särpräglad musik som av tradition haft en mer självklar plats i ett Göteborg än i det mer branschstyrda Stockholm.
LÄS MER: Sarah gav inte upp sin dröm
Det som känns så bra med Sarah Klang är att hon kombinerar en uppenbar känsla för stil och tradition med att framstå som helt orädd när det kommer till att göra sin egen grej av pop, country, americana och det man lite vagt kan kalla för underhållningsmusik från framförallt 60- och 70-talet.
Tillsammans med sin producent Kevin Andersson har Sarah Klang mycket medvetet slipat på var och en av låtarna och sedan satt samman dem till ett debutalbum som håller ihop såväl tematiskt och musikaliskt. Naturligtvis inte minst tack vare Sarah Klangs uttrycksfulla och varierade sång som man anar bara är i början av ett pärlband av stordåd.
För att bara nämna några finns här lätt flummiga Left me on fire, gråtiga Strangers och den urstarka balladdubbeln Mind och Demons som avslutar albumet.
