För den som vill återupprätta förtroendet efter att ha begått ett misstag är det första steget att erkänna att man har gjort fel. Skadan är förvisso redan skedd, men förhoppningsvis är det ett tecken på att vederbörandeinte kommer attupprepamisstaget.
Detta är något som Moderaterna nu tydligt har gjort i ett antal frågor. Under tisdagen uttalade Ulf Kristersson (M) att det var ett misstag att 2013 göra upp med Miljöpartiet ommer generösaregler för invandraresom vistas illegalt i landet,en överenskommelse som minskade incitamenten för personer som fått avslag att lämna Sverige.
Allianskollegorna i Centerpartiethävdaremellertid att det var rätt att göra upp med Miljöpartiet: ”Vi anser att det var rätt att genomföra överenskommelsen, inte minst för att hålla SD borta från inflytande” sade partiets rättspolitiske talesperson Johan Hedin till TT (6/2).
Det låter på Centerpartietsom att överenskommelsenssjälvaexistensberättigandefinnsi att SD inte var med på den. Som att det viktiga inte är vilken politik man bedriver – utan vem man bedriver (eller snarare inte bedriver) den med. Ett synsätt som under allt för lång tid präglade svensk debatt och hindrade framförallt de borgerliga partierna från att försöka få igenom sin egen politik.
Medan Kristersson vågat kritisera detfaktum att oppositionen – som han nu leder – inte velat regera, så har Annie Lööf målat in sitt parti i ett hörn. Samtidigt som hon vill byta regering så vill hon att en röst på C ska vara ”...en röst för att säkerställa att Sverigedemokraterna inte får inflytande över hur Sverige styrs” (Aftonbladet, 2/2).Två premisser som endast kan förenas om Alliansen får egen majoritet, vilket desannoliktinte kommer att få. Så länge som Sverigedemokraterna sitter i riksdagen så kommer de ha inflytande över hur landet styrs, oavsett vad man tycker om saken.
Hur Centerpartiet ska kunna ingå i en alliansregering ärdärfören relevant fråga. Samtliga borgerliga partier ska nu gå till val med egna manifest, något som Moderaterna inte har gjort tidigare när de har gått till val med Alliansen. Samtidigt kommer man även att gå till val på gemensamma reformer tillsammans med de andra borgerliga partierna, men hur detta kommer att se ut är ännu inte klart (TT 6/2).
Med tanke på de sakpolitiska skillnader som finns, inte minst i migrationsfrågan, är det klokt att visa väljarna vilken inriktning som Moderaterna står för. Det är emellertid inte bara när det kommer till sakpolitik som skillnaderna är stora,utan också i inställningen till hur politik ska bedrivas – något som tydligt illustrerades av Hedins uttalande om SD.
Medan Moderaterna fokuserar på sin politikfästerCenterpartietsin uppmärksamhet på att vara bästpå att vara emot Sverigedemokraterna. Man har uttalat att SD – vid sidan av S – är Centerpartiets huvudmotståndare i valet. En strategi som måhända kan ge Annie Lööf några extra ryggdunkar från andra centerpartister, men som i övrigt inte lär vara särskilt framgångsrik då inte många väljare står och väger mellan SD och C. För ett parti vars främsta prioritet verkar vara att SD ska hamna i skuggan är det dumt att rikta så mycket ljus påÅkesson.
