”Folk borde ha vett till att förstå det!” Så sa Julia, flickan som tog emot mängder av hatmejl på nätet, blev mordhotad, idiotförklarad därför att hon uttryckte en åsikt som inte delades av alla.
Vett att förstå vad då? Att det gör ont att bli kallad hora, luder, fitta? Att en ung flicka blir ledsen och tar åt sig, att det skär i hjärtat, det tror vi hon menade.
Det är i skolan som man har chansen att lära folk förstå, skrevs i en tidningsartikel någon dag efter inslaget om Julia som sänts i Uppdrag granskning. Just det! Precis så viktig är skolan. Där tillbringar våra barn och ungdomar stora delar av sitt liv. Många och långa dagar. Dagar som kan användas för att lära.
Vad är att lära? Vilken är kunskapen som ska läras? Redan Aristoteles på sin tid slog fast att kunskap är något mångfasetterat. Han delade in kunskapen i det vetenskapliga kunnandet, det praktiska och konstnärliga kunnandet och klokheten, det vill säga hur man lever ett gott och etiskt liv i samklang med naturen och i gemenskap med andra människor.
Har stor betydelse
Frågan hur dyker upp. Hur lär man medkänsla, förståelse, ömhet, solidaritet, gruppgemenskap, betydelsen av att ingå i ett sammanhang? De estetiska ämnena har stor betydelse i detta avseende och inte minst dramapedagogiken. I vår västerländska tradition har ordet varit starkt och är det fortfarande. Även om bilden, det digitala, stigit fram under senare år så är ordet kung. Kan vi läsa oss till förståelse? Ja, skönlitteraturens roll är stor men det finns också andra vägar. En sådan väg som vi vill visa på är dramapedagogik.
I dramapedagogiken lär du genom att erfara och uppleva, det stannar inte vid orden. Du prövar och leker livet. Du är någon annan för ett ögonblick, rik eller fattig, gammal eller ung, utanför eller innanför. Inget är främmande. Du går in under ett ”som om” och du gör det tillsammans med andra. Existentiella och etiska frågor väcks som leder till diskussion, reflektion och som vidgar förståelsen. Du berör och blir berörd, får del av andras erfarenheter, delger andra dina erfarenheter. Du utforskar livet tillsammans med andra. Här kan vi lära för att förstå.
Ännu inte ett ämne i skolan
Dramapedagogik har ännu inte blivit ett ämne i den svenska skolan. Det kan ibland ingå som tillval eller som metod i andra ämnen men har fått slåss för sin plats i grundskolan. Som jämförelse kan nämnas att Finland, med sitt hyllade skolsystem, häromåret var ytterst nära att införa teater som obligatoriskt ämne i årskurs 1-9, men förslaget föll på målsnöret. På Island har drama däremot nyligen fått status som eget ämne i läroplanen.
Ämnesundervisning delas in i naturvetenskap, humanistiska ämnen, samhällsvetenskap och i praktiskt/estetiska ämnen. Det är gott och väl, Aristoteles skulle nickat gillande men hade nog höjt på ögonbrynet om han sett tilldelningen av timmar och fördelningen av ekonomiska resurser. Det är i dag en stark snedfördelning där de praktiska estetiska ämnena såväl som de humanistiska är förlorarna och fördelningen lutar mer och mer. Detta gäller både i skolan och i lärarutbildningen.
Överraskande besked
Så sent som för några veckor sen kom plötsligt ett överraskande besked till lärarna i estetiska ämnen vid Uppsala universitet: De estetiska ämnena vid Utbildningsvetenskapliga fakulteten vid Uppsala universitet läggs ner med omedelbar verkan. Detta innebar för dramapedagogikens del: drama, teater och kommunikation, 30 högskolepoäng och drama och improvisation 7,5 högskolepoäng är borta. För övriga estetiska ämnen: barn och musik, 30 högskolepoäng och barn och sång 7,5 högskolepoäng läggs också ned i vår. Bild B och bild C läggs ned. Det kommer endast att finnas kvar en estetlärare i varje ämne. Estetlärarna kommer att arbeta med förskollärarprogrammet och eventuellt göra enstaka inhopp i de nya lärarprogrammen, men ytterst lite.
Vid Stockholms universitet kan blivande lärare inte längre välja drama som en del av sin utbildning, och möjligheten att fortbilda sig i drama minskar eftersom utbudet av fristående kurser begränsas. Exemplen kan mångfaldigas. Problemet angående drama som undervisningsämne är inte främst universitets agerande utan regeringens starka styrning av lärarutbildningen.
Har positiva effekter
Hur är detta möjligt? Allt vårt lärande ska evidensbaseras säger man. Vägas och mätas. I dag finns allt starkare belägg för att drama har positiva effekter på elevers språkutveckling, motivation, engagemang och kognitiva förmåga (ex. DICE, EU-finansierat forskningsprojekt med data från 12 länder. Att drama kan uppvisa positiva s k transfereffekter, gällande drama och läs-skriv och språkutveckling visar även andra studier (ex. Metastudie från Harvard, Podlozsny). Men vägandet och räknandet kan inte få vara enarådande! Hur evidensbaseras lärande om medkänsla, solidaritet, förståelse för utsattas situation? Hur evidensbaseras att vara människa?
Diger verktygslåda
Dramapedagogik kan definieras som: livskunskap genom en estetisk ingång. Verktygslådan är diger. Genom dramapedagogiken kan du lära dig stå för en åsikt, uppleva, erfara, förstå, skapa och fatta kloka beslut. Det är hög tid att ändra den sneda ekonomiska fördelningen mellan ämnesområden i skola och lärarutbildning. Dra inte ner på anslagen i skolan och i lärarutbildning utan öka anslagen.
Vad är en människa och hur leva ett gott och etiskt liv i samklang med naturen och i gemenskap med andra människor? De estetiska ämnena har en viktig uppgift att fylla. Skolan behöver verktyg för att skapa goda läromiljöer. Dramapedagogiken tillhandahåller dessa. Måtte skolpolitikerna ”ha vett till att förstå det.”
Birgitta Silfver
fil dr, lektor i dramapedagogik Högskolan i Gävle
Anneli Einarsson
doktorand i pedagogik, Malmö högskola
Mia-Marie Sternudd
fil dr i pedagogik, lektor i pedagogiskt drama vid Karlstads universitet
Åse Eliason Bjurström
högskoleadjunkt i pedagogik Högskolan Väst Trollhättan, koordinator i RCE Västra Götaland lärande för hållbar utveckling
Balli Lelinge
fil lic i pedagogik, fil mag i pedagogiskt drama Malmö högskola
Eva Borseman
universitetsadjunkt i dynamisk pedagogik och drama Stockholms universitet
Elsa Szatek
adjunkt i dramapedagogik Högskolan i Gävle, styrelseledamot Riksorganisationen Auktoriserade Dramapedagoger (RaD)
Ingela T-Sonnesjö
universitetsadjunkt i drama Linnéuniversitetet i Kalmar
Åsa Falk Lundqvist
lektor Pedagogiska institutionen Umeå Universitet
Lisa Hallberg
universitetsadjunkt vid Malmö Högskola
Helena Lund
universitetsadjunkt i pedagogik, inriktning drama Mälardalens högskola
Gunilla Knapp
universitetsadjunkt i drama Stockholms universitet
Bi Dahlborg
skådespelare / adjunkt i estetiska lärprocesser Södertörns högskola
Kristina Fredriksson
universitetsadjunkt Linköpings Universitet
Viveka Rasmusson
fil dr
Tina Palm
universitetsadjunkt Malmö Högskola
Maria Andrén
lektor i pedagogik högskolan i Gävle
Lotta Holmgren Lind
universitetsadjunkt i pedagogiskt drama, fil lic Linköpings universitet
Edgardo González
adjunkt dramalärare Linnéuniversitet
Kerstin Wendt-Larsson
universitetsadjunkt vid Göteborgs Universitet, fd prefekt för Institutionen för skapande ämnen i lärarutbildningen
Nina Meijer
lärare dramapedagogutbildningen, Västerbergs folkhögskola
Susanne Rosén
universitetsadjunkt, Högskolan Dalarna, doktorand i drama, Chester University, England
Anita Grünbaum
fil mag läroboksförfattare
Gunilla Friberg Carstensen dramapedagogutbildare, Västerbergs folkhögskola
Tone Försund
universitetsadjunkt, dramapedagog, beteendevetare, med inriktning konflikthantering
Istvan Pusztai
fil dr
Kerstin Bragby
adjunkt Högskolan i Gävle, doktorand i drama, Chester University, England
Jeanette Roos
adjunkt i estetiska lärprocesser inriktning teater och drama på Södertörns högskola
Peter Lindskog
universitetsadjunkt i drama, Linnéuniversitetet
Charlotte Gottfries
adjunkt i dramapedagogik Uppsala universitet