Idag är den internationella minnesdagen för Förintelsen. Den instiftades av ett särskilt skäl: Vi får aldrig glömma. Men vad händer med vårt minne när vittnena gått ur tiden? De som i många år trotsat sina mardrömmar och gjort till sin livsuppgift att berätta för svenska skolungdomar om faran med nazismen. Det är en berättarepok som snart är borta. Kommer det gemensamma minnet att blekna? Hur rustar vi för att ta över denna demokratiavgörande uppgift?
Antisemitismen är återigen ett växande problem. Det är ett gift som drabbar främst judar, men som sällan stannar där. Judehatet har förmåga att förgrena och sprida sig. Denna särskilda form av rasism kommer – om den inte stoppas - att drabba hela samhället. Det har historien om Förintelsen lärt oss.
LÄS MER: Brandbomber kastades mot synagogan i Göteborg
I höstas utsattes judiska mål i Göteborg för flera allvarliga antisemitiska incidenter. I centrum stod synagogan – en byggnad som stått stadigt i över 150 år, men som nu blivit en måltavla för rasistiska attacker. Den byggdes i ”göteborgstegel” för att smälta in i det offentliga rummet, och samtidigt bli en del av stadens framväxande mångfald.
Tänk om denna byggnad kunde tala! Då skulle synagogan i Göteborg ha en del att säga just denna dag. Den ingick i Hitlers utrotningsplan. Allt judiskt också i Sverige skulle krossas. Byggnader och människor. Det framgår av underlaget till Wannsee-konferensen den 20 januari 1942 - det vill säga det sammanträde som beslutade om genomförandet av Förintelsen. I underlaget finns en förteckning på över 11 miljoner judar som skulle mördas. På den listan finns också svenska judar.
Vi har framförallt amerikaner, britter och ryssar att tacka för att dessa planer inte kunde fullföljas. Annars hade synagogan i Göteborg sannolikt varit jämnad med marken.
Nazisterna tyckte särskilt illa om synagogor som just denna. Synagogor som byggdes i slutet av 1800-talet för att frambringa moderniteten och befästa dess ideal. Drömmen om ett samhälle där alla individer har samma värde och rättigheter. Ett samhälle som tillåter minoriteter att verka med komplexa identiteter och lojaliteter.
Nazisterna tyckte särskilt illa om synagogor som just denna. Synagogor som byggdes i slutet av 1800-talet för att frambringa moderniteten och befästa dess ideal.
Det var föreställningar som Hitler inte stod ut med. Nazismen byggde på total lojalitet med en ledare och ett folk. De som inte delade denna ideologi pekades ut som förrädare och fiender. Det slutade med folkmord på miljoner judar och romer, massmord på homosexuella, funktionsnedsatta och oppositionella. Därtill ett världskrig som skördade över 60 miljoner människors liv.
Den amerikanske historiker Timothy Snyder ser paralleller mellan 1930-talet och vår egen tid. Demokratins institutioner är återigen under attack. Beprövad vetenskap, fakta och kunskap är områden som ifrågasätts. I Tyranni. Tjugo lärdomar från tjugonde århundradet (2017) skriver Snyder att: ”Historien upprepar sig inte, men den ger lärdomar... Vi har facit."
LÄS MER: Ulrika Knutson läser Timothy Snyder - "Förintelsen kan hända igen"
Historisk kunskap gör att vi kan titta tillbaka på 1900-talet och dra slutsatser. Vi vet vad nazismen är för en slags ideologi. Vi vet att den tänjer och testar demokratin, i syfte att förgöra den inifrån. Låt oss inte förledas att tro något annat.
Därför måste denna dag, hågkomsten till Förintelsens minne, också stämma till eftertanke om den tid vi lever i. Vi behöver hjälpas åt att minnas hur farligt snabbt det kan gå att bli förgiftad av hatets språk.
Den tyske språkforskaren Victor Klemperer beskriver i sin bok Intill slutet vill jag vittna (1999) nazisternas hatpropaganda som ett gift: ”Ord kan vara som mycket små arsenikdoser. De sväljs helt obemärkt, de tycks först inte ha någon verkan, men efter ett tag verkar giftet ändå”.
Ord kan tyckas oskyldiga. Men glåpord, liksom ord som är ämnade att såra och skada, kan i förlängningen leda till massmord. I synnerhet när de uttrycks i grupp och är en del av en grupps avsikter. Vi behöver också minnas faran i att falla för grupptryck, och därigenom tappa den egna förmågan och varje individs ansvar till kritiskt tänkande. Den vägen kan leda till ett sluttande plan – i värsta fall utan återvändo.
Under året som har gått har vi sett nazister marschera på gatorna i Göteborg, Stockholm, Borlänge och på andra platser. Vi har bevittnat demonstrationer med antisemitiska slagord i Helsingborg och Malmö och vi har upplevt attentat mot den judiska församlingen i Göteborg.
LÄS MER: Göteborg skickade hem NMR
Detta hat förefaller komma ifrån olika håll och har hämtat sin näring från olika influenser och miljöer. Men de förenas i sitt judehat. Det är just detta som kännetecknar den långlivade och latent liggande antisemitismen. Och det gör antisemitismen till ett farligt gift för hela samhället.
Minnesdagens slogan ”Vi får aldrig glömma” är en uppmaning till handling. Det är de överlevande själva ett bevis på – de som rest land och rike runt för att varna svenska skolungdomar för nazismen.
Nu måste vi kraftsamla och göra allt vad vi kan för att föra deras vittnesmål vidare. Därför är denna minnesdag en särskild dag och samtidigt en dag som alla andra.
