Kajsa Ekis Ekman är orolig för att ordet kvinna ska försvinna. I en vindlande essä i Aftonbladet Kultur (17/1) menar hon att ökade transrättigheter hotar kvinnokampen. Med en enklare process för att ändra juridiskt kön, menar hon, kan man inte längre kan prata om hur kvinnor förtrycks som kvinnor.
Om vem som helst kan byta kön, förlorar begreppen man och kvinna sin funktion, enligt Ekis Ekman. Om könsidentitet bara är något som ”sitter i huvudet” finns risken att vi hänger upp kön på stereotypa könsroller som därmed blir än snävare.
Ekis Ekman har vissa poänger när hon ifrågasätter den vanligaste förståelsen av begreppet könsidentitet. Men diskussionen drunknar tyvärr i missförstånd och myter, självmotsägelser och skrämselpropaganda. Här finns för många felaktigheter för att bemöta alla.
Nej, ingen vill operera barn – när en transperson blir gammal nog kan den få behandling som skjuter upp puberteten tills den är vuxen och mogen nog att fatta beslut själv, och det alltid efter en utförlig utredning.
Och nej, inte många påstår att det är transfobi att inte vilja ha sex med en kvinna som har kvar sin penis. Däremot protesterar många när någon säger att en kvinna som har en relation med en transkvinna inte kan vara lesbisk.
För varje myt som artikeln sprider kan man alltid hitta någon i ett undangömt hörn av internet som säger precis det, men att låta ytterligheter och marginalfenomen, representera alla transpersoner är både underligt och galet.
Det verkar som att transkvinnor inte kan göra något rätt i Ekis Ekmans ögon. Är vi för maskulina är det beviset på att vi inte är kvinnor, är vi för feminina är det beviset på att vi inte är feminister.
Det är väldigt högt ställda krav på transpersoner att helt frigöra sig från alla könsroller när ingen cisperson kan undfly dem. Transkvinnors vardag är fylld av samma risk för våldtäkt, misshandel i hemmet, lägre lön, sexuella trakasserier och diskriminering som alla andra kvinnor – just för att vi är kvinnor.
Ekis Ekman undrar varför kön alls betyder något om kroppar och uppfostran inte spelar någon roll. Men det är just för att kroppar betyder något som transkvinnor är utsatta på liknande sätt som ciskvinnor. Männen som trakasserat mig och tafsat har aldrig undersökt mina kromosomer – de har sett min kropp och bedömt den som en kvinnas.
Det är för att könssocialisationen inte upphör den dagen man blir myndig, utan är en process som genom hela livet påverkar ens självförståelse, som transkvinnor begränsas av samma könsroll som ciskvinnor.
Ingen debatt kan någonsin ursäkta drev eller hot. Jag vill inte att den infekterade och destruktiva diskussionen om transpersoners plats i feminismen som förs i USA och Storbritannien, där små grupper av feminister hotar, hatar och drevar mot varandra, tar sig till Sverige. Risken finns att Ekis Ekmans essä flyttar även vårt offentliga samtal i den riktningen. Feministers tid och kraft är alldeles för dyrbar för att ägna åt att gräla om könsidentitet, när vi borde lägga all kraft på att motverka köns- och kvinnoförtryck.
