Kvinnlig filmdiet blev inte så matig

ANNONS
|

Utlämnad till det vanliga utbudet i tv, på bio, dvd och vod siktade hon på att enbart se filmer med en kvinnlig regissör.

-Jag ville se vad som blev kvar om jag valde bort de manliga regissörerna. Inte mycket visade det sig. Under den här "detoxen" blev jag verkligen förvånad när jag satte mig och räknade, inte minst SVT:s utbud var en besvikelse, säger Wanda Bendjelloul.
"Bullshit"

Kvinnliga regissörer är nästan alltid i minoritet, oavsett var man tittar. I Cannes förra året fanns inte en enda kvinna med i den prestigefyllda tävlingen, för att ta ett konkret exempel.

Men att kvinnor varken skulle vilja eller kunna regissera är segdragna myter, tycker Wanda Bendjelloul.

-Det är bullshit. Exemplet med Cannes visar bara att det handlar om vilka som gör urvalen. Vad har de för erfarenheter, kön och referensramar?
Inget "typiskt kvinnligt"

Efter de inledande fyrtio dagarna har hon börjat söka upp filmer mer aktivt, som hon tipsar om på bloggen "Feministisk filmfasta". Hon berättade om reaktioner hon fått på sitt projekt på ett seminarium på Göteborgs filmfestival på måndagen.

ANNONS
-Det är ju lite socialt stigmatiserande att göra detta. Men ingen som hört av sig har protesterat mot själva grundtesen, att utbudet inte är jämställt. Sedan tycker jag det är viktigt att påpeka att jag inte tror ett dugg på att det skulle finnas någon "typisk kvinnlig" sensibilitet. Däremot så finns det en kvinnlig erfarenhet som är unik, som existerar. Och forskning visar att med en kvinnlig regissör ökar chansen att visa upp den.
Trötthet kring ämnet

Även om det numera finns en ny medvetenhet kring detta tycker Wanda Bendjelloul att utvecklingen sker med myrsteg.

-Det är dubbelt. Det nya filmavtalet är jätteviktigt med sin skrivning om 50-50. Men bara för att det står så är jobbet inte klart. Jag upplever att det finns en stor trötthet över att diskutera de här frågorna, en stor diskrepans mellan vad som sägs och vad som görs.

TT Spektra: Hur märks det?

-Det som man hela tiden tar upp som ett mantra är att "kvinnor måste ta för sig", som att det ligger på den diskriminerade att skapa utrymme. Det tycker jag är ett tecken på att det finns en ovilja och en oförståelse för problemet. För det är alltid någon som måste bereda plats och det är där friktionen ligger. Vi kommer ingenstans om vi inte pratar om det.

Ålder: 36 år

Familj: Man och två barn. Maken Joar Bendjelloul är bror till Oscarsaktuella Malik Bendjelloul.

Bakgrund: Journalist och tv-producent. Drev i fem år kvalitetsbiografen Zita i Stockholm.

Bor: Stockholm

Hobby: Att titta på film.

Bästa filmer: "Äta sova dö" av Gabriela Pichler, "Waitress" av Adrienne Shelly, "allt som Julie Delpy gör" och "Fat girl" av Catherine Breillat.

Värsta filmer: "På tal om Afrodite" av Woody Allen, "Pretty woman" av Garry Marshall, "En nymfomans bekännelser", "en sydamerikansk film om en prostituerad som bara inte kan få nog".

Bra manliga regissörer: Jafar Panahi. "Och Ingmar Bergman är en världsmästare på kvinnoporträtt, som i "Persona". Och i "Scener ur ett äktenskap" fick onekligen Liv Ullmann säga sitt".

Miranda Sigander
Miranda Sigander
ANNONS