Göteborgarna invaderar Gerhardssons landslag

Det svenska landslaget möter Ungern på torsdag, och aldrig förr har Göteborg FC haft så många spelare med i truppen. Åtta av de 25 uttagna representerar till vardags laget som just nu ligger på andra plats i damallsvenskan.

En av dem heter Julia Roddar – som njuter av det välbekanta sällskapet.

– Det är jättekul att vi är så pass bra. Vi gör det ju bra i klubben och det är jättekul att ha med så många lagkompisar här. Man ser ju någon från laget vart man än går, säger hon.

Roddar kom in i truppen lite på ett bananskal när Hanna Glas och Fridolina Rolfö tvingades tacka nej. Under Peter Gerhardssons tid som förbundskapten har hon legat precis på gränsen – och varje landslagsuttagning är för henne oviss.

– Jag försöker att inte tänka på det för mycket. Det är ju tuff konkurrens och det blir som det blir med landslagsuttagningarna, men det är klart att man alltid vill vara med. Och jag känner mig i bra form.

”Stor ära att få träna dem”

Jörgen Ericson är tränare i hårdsatsande GFC – och han ser den göteborgska landslagsinvasionen som ett kvitto på klubbens framgång.

– Det är väl helt fantastiskt. Det betyder ju att vi gör något bra. Och tjejerna är ju så individuellt skickliga, det är en stor ära att få träna dem. I vardagen tänker man inte på det, men när uttagningarna sker inser man att ”oj, det är ju landslagsspelare vi tränar”, säger han.

Och det är inte bara det svenska landslaget som plockar spelare från Göteborg. I skrivande stund har klubben spelare på landslaguppdrag i Holland, Ungern och Norge. Då kanske det var tur att Finlands match ställdes in – vilket gör att GFC:s två finskor är kvar i stan.

– Ja, det är inte många kvar. Det är finskorna, Emma Berglund , Ewelyn Ijeh och Emily Sonnett som är kvar. Det är ganska tomt, konstaterar Jörgen Ericsson.

Men det innebär att det är ett stjärnlag du förfogar över?

– Ja, herregud. Vi har fått alla förutsättningar man kan be om. Lyckas man inte vinna något med det här så är det inte bra gjort. Då står man väl först i kön att få gå, för materialet finns ju, säger Ericson.

”Vill spela framtidens fotboll”

Julia Roddar menar att det numera är ganska enkelt att anpassa sig till landslaget om man kommer från Göteborg.

– Ja, det känns som att vi hittar varandra lätt i spelsekvenser på träningar, just för att vi känner varandra så bra i klubben. Så det är en fördel, säger hon.

Och kanske är det inte bara spelarkvalitén som gör att Peter Gerhardsson gärna vänder sig till västkusten när han ska sätta ihop sin landslagstrupp. Jörgen Ericson menar att det i grunden finns ett liknande fotbollstänk i landslagsledningen och i GFC.

– Ja, han vet ju hur vi vill spela – och att vi vill spela framtidens fotboll. Vi berättade för honom när vi startade det här projektet vilken typ av fotboll vi ville spela. Och den spelidén vi har tror jag gynnar landslaget.

Julia Roddar håller med:

– Jag tror att det är lite liknande hur vi spelar här, så det är lätt att anpassa sig fort. Man vet att det är ungefär samma som i klubben. Det handlar om saker som återerövring och att ha ett spelsystem som är liknande, säger hon.

Frågan är dock hur många av göteborgarna som får speltid. I Elin Rubenssons frånvaro är det egentligen ingen av dem som ses som en självklar startspelare. Julia Roddar hoppas att hon är en av de som får chansen.

– Det är klart att man hoppas på det, även om jag blev inkallad senare. Jag försöker tänka att jag ska starta och så får vi se hur det blir, säger hon.

Störst chans har möjligen målvakten Jennifer Falk, som i skadade Hedvig Lindahls frånvaro har möjlighet att ta över positionen som förstaval i målet. Det hoppas i alla fall hennes tränare.

– Jag håller tummarna för det, jag tycker att hon har varit överlägset bäst. Så det hoppas jag verkligen, säger Jörgen Ericson.

TEXT

Eric Hilmersson

eric.hilmersson@gp.se