LÄS MER:Björn Olsen: En sekt kring den svenska strategin
LÄS MER:Björn Olsens nya råsop mot Anders Tegnell i ”Sommar i P1”
Har medier knäböjt framför Folkhälsomyndigheten? Nej, men Björn Olsen har ändå poänger. Som tyvärr - än en gång - försvinner bakom drastisk och plump kritik.
Alla som har djupkunskap i ett ämne får en förändrad bild av journalistiken när det skrivs om just deras expertområde. Det har nu drabbat Björn Olsen. Han har ägnat sitt liv åt infektionssjukdomar, skrivit böcker om pandemier och är antagligen en av landets mest meriterade i ämnet. Så inträffar det han varnat och fasat för: Covid-19 når Sverige.
Björn Olsen följer rapporteringen, ser de direktsända presskonferenserna, men känner inte igen sig. Frågorna är platta, kritiken lika så. Kan ingen bättre, vet ingen mer? Det Olsen bevittnar är journalistikens generalister. Reportrar som på förmiddagen bevakat en budgetdebatt och vid lunch skrivit en blåljus-nyhet för att vid två springa till Folkhälsomyndighetens presskonferens. Där försöker generalisten snabbt tolka och omvandla vad en expertmyndighet säger och kanske också ställa någon fråga. Det blir nästan alltid platt, eftersom generalisten saknar djupkunskap. De har kanske precis lärt sig vad prevalens, sentinel och CAR betyder och har respekt för sitt kunskapsunderläge. Med den utgångspunkten är det svårt att ställa vassa följdfrågor.
Det är därför Björn Olsen uppfattar att redaktioner knäböjer, men journalister som kritiserar för kritikens skull, riskerar stället bli haveristiska.
Pandemin har lärt oss många saker. Att äldrevården allt för länge varit kraftigt förbisedd och därför nu drabbats på det mest brutala sätt. Men också vad som händer när redaktioner inte längre har kapacitet för expertreportrar: Journalister som får fördjupa och förkovra sig i ett särskilt ämne. Som får gräva och ta sig tid till det som inte är snabbt eller enkelt. Slimmade redaktioner med sparkrav har inte råd med sådan lyx. Det är därför Björn Olsen uppfattar att redaktioner knäböjer, men journalister som kritiserar för kritikens skull, riskerar i stället att bli haveristiska. Även sådana exempel har synts under presskonferenserna: För några har det varit viktigare att framstå som kritiska, än att kunna förstå svaren och ställa skarpa följdfrågor.
Medier har överlag gjort ett hederligt och vanligt journalistiskt arbete – utifrån den kapacitet som finns. Opinionen har däremot förändrats över tid. I takt med högre dödstal har Folkhälsomyndigheten inte samma starka stöd och utifrån det är det begripligt att Björn Olsen också känt sig allt mer bekväm i medieklimatet. Men det innebär inte att medier tidigare har agerat sekteristiskt.
Den här pandemin hade behövt sina specialreportrar. Jag antar att det är vad Björn Olsen egentligen försöker säga. Att han inte lyckas säga det verkar också vara Olsens största återkommande problem: De viktiga saker han har att säga försvinner ofta bakom plumpa och drastiska uttalanden.
Läs mer av Emanuel Karlsten:
LÄS MER:Sverige har alltid gått sin egen väg
LÄS MER:Sant och falskt i omtalade intervjun med Ann Linde
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
