Wilma Andersson, 17, mördades i Uddevalla i mitten av november. Trots intensivt sökande har alla hennes kvarlevor fortfarande inte påträffats.
Däremot återfanns en kroppsdel i parets gemensamma bostad som bevisar att hon bragts om livet.
Pojkvännen, som har suttit häktad sedan 22 november, åtalades den 13 maj för mord och brott mot griftefriden.
Åklagaren hade också ett alternativyrkande i sin stämningsansökan, rubricerat såsom grov misshandel och grovt vållande till annans död.
Genomgående förnekande
Den misstänkte 23-åringen har genomgående, både under polisens förundersökning och den efterföljande rättegången, nekat till all inblandning i Wilmas död.
Enligt honom var han överhuvudtaget inte i lägenheten vid tidpunkten för mordet, och mannens advokat har även efterlyst en utredning gällande andra potentiella gärningsmän.
När tingsrätten avslutade förhandlingen den 17 juni, konstaterade dock domstolen att finns övertygande bevisning för att pojkvännen berövat sin fästmö livet och därefter hanterat kroppen.
Alltså har han gjort sig skyldig till mord och brott mot griftefrid.
Tydligt utlåtande
För att komma fram till korrekt påföljd kopplades därefter Rättsmedicinalverket in för att genomföra den större rättspsykiatriska undersökningen, något som nu tagit fyra veckor.
Utlåtandet som inkom under onsdagen är synnerligen tydligt:
• 23-åringen har inte begått gärningarna under påverkan av en allvarlig psykisk störning.
• Han led heller inte inte vid undersökningstillfället av någon allvarlig psykisk störning.
• Det saknas sålunda medicinska förutsättningar att överlämna honom rättspsykiatrisk vård.
Återstår med andra ord ett långt fängelsestraff.
”Livstid eller 18 år”
Förhandlingen återupptas på måndag. Då kan rätten förväntas offentliggöra längden på påföljden.
23-åringen riskerar livstids fängelse, eftersom han var över 21 år vid mordtillfället.
– Ja, det är vår uppfattning att straffvärdet här ligger extremt högt. Livstid eller åtminstone nära max när det gäller det tidsbundna, 18 års fängelse. Vi menar att gärningen innehåller såpass många försvårande omständigheter att vi är uppe på den nivån, säger kammaråklagare Jim Westerberg, efter att ha tagit del av Rättsmedicinalverkets yttrande.