Allsvensk premiär innebär vanligtvis en stor fotbollsfest med fyllda läktare, hejarramsor och god stämning.
Meningen var att allsvenska premiären skulle ha ägt rum inför publik den 4 april, i stället blev det utan publik drygt två månader senare. Coronapandemin har förändrat mycket för svensk fotboll.
– Det var en fin men ändå väldigt, väldigt märklig känsla vid avspark, säger Erik Berg.
Ovant
Han har längtat till premiären, men saknar förstås publiken. Det var en ovan känsla att spela inför tomma läktare.
– Jag har spelat professionell fotboll i så många år och har ändå aldrig spelat sådana här matcher. Men sedan när matchen väl kommer i gång så märker man att det är fotboll, att det är allvar. Man kommer in i det, säger han efter 2–0-segern mot Sirius.
På Gamla Ullevi saknade IFK Göteborgs Patrik Karlsson Lagemyr sin hemmapublik när Blåvitt förlorade mot Elfsborg med 0–1.
– Vi är ju vana vid att ha otroliga fans och få de där extra procenten adrenalin. Så det kändes ju otroligt konstigt. Men vi borde ha gjort det mycket bättre ändå i dag, säger han.
Fansen saknades
Göteborgs August Erlingmark, utvisad i premiären, jämförde med i fjol när supportrarna satt tysta under delar av matcher som en protest mot polisen.
– Vi spelade ju en eller två matcher här förra året, där första 10 och 20 minuterna var utan publikljud i alla fall. Man har väl gjort det innan på något sätt. Men det är klart att man känner att fansen inte är där, säger Erlingmark.
På Östgötaporten saknade Simon Thern IFK Norrköpings fans och fick gå till sig själv för att skapa energi.
– Man får se till att skapa en energi som kommer inifrån en själv när det naturliga adrenalinet inte kommer från publiken.
– Jag kan vara en tjurig jäkel och det gäller att sprida den energin. Förhoppningsvis får jag med mig mina lagkamrater, säger han efter 2-1-segern mot Kalmar FF.