Klockan var ställd på 14.00, stunden vi svenskar numer ryggradsmässigt numer slår på SVT för det allra senaste från Folkhälsomyndigheten angående covid-19.
Denna fredag skulle kaffet drickas till budskapet om fotbollens eventuella omstart.
Vi behövde inte vänta så länge. I stället kom beskedet just som tuppen gol. Och som det kom.
LÄS MER: Klart: Grönt ljus för allsvensk fotboll i juni
08.20 stegade idrottsministern Amanda Lind, inrikesministern Mikael Damberg och Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlsson upp på samma podie med det gemensamma budskapet att från och med 14 juni är idrott i alla former och för alla åldrar åter tillåten i Sverige.
Även om det fanns ett visst mått av förväntan i just detta besked var det som om coronakrisen där och då tog en annan riktning.
Det är inte över, men allt är inte längre svart.
"Skit samma för mig"
Restriktionerna om sammankomster om maximalt 50 deltagare kvarstår. Det innebär att elitfotbollen kickar igång utan åsyna vittnen. Publik förväntas tillåtas tidigast efter sommaren, lät Johan Carlsson meddela.
Jag vet inte vad ni tänker, men för mig är det just nu skit samma. Beskedet om att allsvenskan i fotboll kan starta redan i juni innebär räddningen både för allsvenskan som vi lärt känna den, och för de elitklubbar som sedan pandemin slog till har slitit ont med både likviditet och kostnadshantering.
LÄS MER: Kan tvingas starta säsongen utan träningsmatcher
Det innebär också en möjlighet för fotbollen att uppfylla de centrala sponsoravtal som tecknats med Discovery och Unibet och måste betraktas som livsnödvändiga för Svensk Elitfotbolls medlemsföreningar.
Det innebär också ljuset i tunneln.
De som kan det här allra bäst gör just nu bedömningen att vi är så långt gångna i covid-19-pandemin att det är möjligt att åter spela fotboll, lira hockey, tävla i friidrott och simma i bassäng.
Det skänker hopp, men innebär också ett ansvar.
Hittar vi tillbaka till kärleken?
På den punkten var både regering och Folkhälsomyndigheten närmast övertydliga.
Öppningen är villkorad och gäller inte för evigt, sa Johan Carlsson på Folkhälsomyndigheten.
Nya beslut kan behöva fattas, betonade Mikael Damberg.
Jag betvivlar inte för ett ögonblick att svenska fotbollssupportrar förstår precis vad det innebär. Här finns inga marginaler. Här finns inga möjligheter att runda systemet. Vi sitter alla i samma båt och får sprida ut oss även framgent.
Det innebär att knôkfulla sportbarer dröjer, fysiska supportermanifestationer får vänta och att det primära fortfarande handlar om att rädda liv.
För många är fotbollen just det.
Livet.
För dem var fredagens besked ett steg på vägen tillbaka till världen som vi kände den.
Personligen känns det lite märkligt. Som om man vant sig. Jag pratade med en kompis om det häromdagen. Det som förr (fram till mars) var ett måste har våren 2020 ersatts av annat. Suget och begäret som inledningsvis var stort har sakta men säkert avtagit.
Frågan är därför: Hittar alla tillbaka till kärleken, om den framöver dessutom ska upprätthållas på avstånd?
Jag tror faktiskt det.
