Luftföroreningar är ett globalt problem. Mer än 90 procent av världens befolkning bor på platser där luftföroreningarna överstiger Världshälsoorganisationen WHO:s gränsvärden. Varje år dör omkring sju miljoner människor i förtid på grund av luftföroreningar. Bara i Indien rör det sig om 3000 personer varje dag och tillsammans med Kina är man allra värst drabbat av smog.
I och med coronasmittans framfart har stora delar av världen stannat upp med stängda gränser, inställda flyg, minskad biltrafik, nedstängda stora industrier och människor i hemmakarantän. Detta har lett till positiva effekter på luften vi andas.
Tidigare i mars presenterade den amerikanska rymdmyndigheten Nasa och den europeiska rymdorganisationen ESA satellitbilder över Kina där luftföroreningarna hade sjunkit dramatiskt. Samma mönster syntes på satellitbilder över Italien. Mätningarna visar att halterna av kvävedioxid – en giftig men kortlivad gas som även är en viktig komponent i bildning av smog och ozon – har minskat kraftigt.
Nu har även svenska Rymdstyrelsen tagit fram satellitbilder som än mer tydligt visar på läget över hela Europa och minskningen av kväveoxid i atmosfären är markant.
Forskaren Marshall Burke från Stanford University ingår i den amerikanska forskningsgruppen G-FEED. Han har gjort en uträkning där han har kommit fram till att utsläppsminskningarna i Kina kan ha förhindrat 1400 dödsfall av barn under fem år och 52000 dödsfall av personer över 70. Marshall Burke ställde sig den kontroversiella frågan: Kommer vi att rädda fler liv på grund av minskade utsläpp än de som dör av coronaviruset?
Michael Tjernström, professor vid meteorologiska institutionen vid Stockholms universitet, säger till GP att det ligger något i Burkes uträkning, men menar också att det kan vara svårt att jämföra.
–Frågan är om man överhuvudtaget kan mäta det. För om någon dör av coronaviruset är det ganska lätt att säga att det var viruset som var orsaken. Däremot för alla som dör av luftföreningar så dör de oftast på grund av en sjukdom som har förvärrats av luftföroreningar, säger han.
"Mer än 5000 personer om året som dör i förtid"
När det gäller studier av luftföroreningars hälsorisker på människor analyserar man överdödligheten. Man tittar statistiskt på hur olika populationer lever, som exempelvis livslängd, och där kan man se att det finns en viss överdödlighet som beror på hur mycket människor exponeras av luftföroreningar.
– Det är ganska stora siffror. I Sverige exempelvis handlar det antagligen om mer än 5000 personer om året som dör i förtid, medan det rör sig om miljontals i Kina, säger Michael Tjernström och fortsätter:
– När det kommer till luftföroreningar handlar det oftast om långvarig exponering. Det är inte så att man tar ett andetag och så dör man. Men om utvecklingen med minskade luftföroreningar står sig och man kunde rädda en procent av alla de som skulle ha dött skulle det förmodligen vara mycket fler än antalet som kommer att dö av corona.
Så hur stor är möjligheten att luftföroreningarna fortsätter att minska även efter att pandemin är över?
Chalmersforskaren Martin Hultman är docent i teknik-, vetenskaps- och miljöstudier och leder världens första globala forskarnätverk om klimatförnekelse, CEFORCED (Centre for Studies of Climate Change Denialism). Han jämför med åren kring finanskrisen 2008 som på flera sätt liknar vår nuvarande situation och den som vi har att vänta. Då fanns en hög klimatmedvetenhet med exempelvis den tidigare vice presidenten i USA Al Gore i spetsen, världen befann sig i en ekonomisk recession och en pandemi spreds i form av svininfluensan. Detta ledde till en tydlig nedgång av koldioxidutsläpp och flera politiska ledare tog tillfället i akt genom att kräva en grönare omställning av världen, enligt Martin Hultman.
– Men responsen blev inte den som efterfrågades. Istället fortsatte världens länder stoppa in mer olja, kol och gas i det globala ekonomiska maskineriet. Det ledde till en dramatisk uppgång av koldioxidutsläppen 2010-2011, säger han.
Två mörka moln
Om vi väljer en liknande väg eller ett mer klimatsmart alternativ återstår att se. Martin Hultman börjar med att peka på två mörka moln. Det ena är att tio år har passerat sedan dess och vi har därmed mindre tid att hantera klimatutsläppen innan det är för sent. Därutöver lyfter han fram den ökade nationalismen i flera stora länder, som Brasilien, Kina, USA och Ryssland men också på flera håll i Europa. I sin forskning visar Hultman bland annat på hur högernationalismens framfart hänger ihop med klimatförnekelse.
– Det märks inte minst på hur länder reagerar på viruset, det är en mer nationalistisk respons idag där reflexen är att stänga ner sina gränser. Under 2009 var det en mer global respons på pandemin där alla pratade med alla, säger han.
Men det finns ljuspunkter, understryker Chalmersforskaren. En sak han ser är att ny lagstiftning är på gång i kampen om att minska klimatpåverkan. Han lyfter även fram beteendeförändringar hos folk, som i Sverige där köttkonsumtionen gått ner tre år i rad och flygandet har minskat – detta var före coronakrisen. Ett tredje exempel rör Greta-effekten där den 17-åriga svenska klimataktivistens skolstrejk skapat en global rörelse.
– Med Greta Thunberg och klimaträttviserörelsen har det uppstått ett globalt delande och medvetande om klimatfrågorna, att vi alla hänger ihop och vi har ett gemensamt hem. Det finns en oerhörd kraft i den berättelsen och i det agerandet. Så det kanske är så att vi kommer att agera annorlunda den här gången, säger Martin Hultman.
Klimatforskaren Michael Tjernström är också försiktigt positiv:
– När coronakrisen så småningom klingar av och samhället går upp i varv igen, är det samma gamla strukturer som förut som vi har kvar. Inget av det har ändrats i grunden och det är ett arbete som vi har kvar. Men kanske är vi lite mer motiverade.
