Havet brusar kallt utmed stränderna på de grekiska öarna vid gränsen till Turkiet, och på land blåser det upp till en demokratisk istid. Trots att det med dagens teknik aldrig varit lättare att sända hem nyheter, är journalistikens roll på de grekiska öarna hotad – rent fysiskt.
I sociala medier flimrar vittnesmålen fram: På ön Chios har barn i flyktinglägret inte fått mat på tre dagar, i Moria på Lesbos avlöser de blodiga upploppen och tårgasattackerna varandra. Barn hålls fångna bakom galler i Mytilenes hamn. Längs stränderna och på havet attackeras överfulla flyktingbåtar av såväl kustbevakning som en mobb som inte vill ha dem där. Den grekiska kustbevakningen skjuter mot dem som är på väg till EU för att söka skydd. Vissa båtar som nått den grekiska kusten tvingas bort från hamnen, jagas bort från stränderna av beväpnad militär och den maskerade mobb som sedan en tid tillbaka härjar på ön. Vissa säger att mobben består av ditresta högerextremistiska terrorister, andra att de är ur lokalbefolkningen på den hårt ansatta ön. Troligen är det en kombination.
Flera attacker på journalister
Mycket av det som händer i den grekiska övärlden, nu som 2015, blir fångat av journalister, lokala och internationella, med deras kameror, pennor och mobiltelefoner. Många har bosatt sig på ön, andra återkommit fler gånger än de kan minnas.
Men under den senaste tidens upptrappning har även journalister börjat jagas bort med våld.
I sociala medier har det rapporterats om hur journalister attackeras, och Committee to Protect Journalists, CPJ, har fördömt situationen. ”Den grekiska polisen är skyldig att skydda journalister”. Frilansjournalisten Michael Trammer blev misshandlad så svårt att han fick röntga och sy i huvudet. På en film syns hur svartklädda män sparkar ner honom när han fotograferar eller filmar en båt som är på väg in i hamnen. Kameran slängdes i vattnet.
Två andra journalister blev attackerade i sin bil på en annan plats. Den tyska EU-parlamentarikern Erik Marquardt skriver på twitter att ”Lokalinvånare attackerar journalister och hjälparbetare på olika ställen på ön. Jag ringde polisen, de sa att de inte kan hjälpa till.”
En tyska journalist på plats Lesbos som ej vill framträda med namn berättar för mig hur flera journalister lämnar ön efter hot eller misshandel. ”Vi är väldigt rädda, det är mycket farligt här nu.” Han har varit där sedan i januari, men situationen har förvärrats. ”Jag kan inte jobba fritt eller på egen hand. De tog bilder på mig, min bil och registreringsnumret. Det är en mobb.”
Oavsett vilka dessa män i svarta masker, beväpnade med påkar och pistoler, är så har de förklarat krig mot det skrivna. Det som händer på Lesbos ska stanna på Lesbos. Och bilden de sänder ut till omvärlden är – håll er borta.
Det är allvarligt och ett hot mot demokratiska värden.
Myndighet aldrig välkomnande
Journalistens roll i konfliktområden har genom historien varit avgörande för att ge en rättvisande bild av vad som pågår. Jobbet är att hela tiden dokumentera, skildra och skicka hem – låta världen veta och förhindra att allvarliga brott mot mänskligheten begås där dit inget ljus når. Sanna berättelser ska leva vidare i historieböckerna och förhindra att samma saker upprepar sig. Jobbet är på så sätt en kugge i hjulet för rättssäkerhet, demokrati och upprätthållandet av internationella konventioner och lagar.
När BBC:s reporter avslöjar hur nyanlända barn låses in bakom galler i hamnen, utan nog med mat eller sovplatser, fångar kameran hur hon motas hon bort av polis. ”De stoppar oss från att filma vad som pågår” säger hon.
Lesbos myndigheter har visserligen aldrig varit särskilt välkomnande mot media under den så kallade flyktingkrisen; journalister har sällan släppts in i det ökända lägret Moria och deras jobb har motarbetats av den grekiska polisen på plats. Under de senaste åren har hjälparbetare gripits och hållits inspärrade i åratal, anklagade för att ha smugglat flyktingar – när de i själva verket gjort myndigheters jobb och räddat livet på dem.
Men nu råder anarki.
