När en mediekanal publicerar något då ska det alltid finnas en redaktör som internt ansvarar för publiceringen samt en ansvarig utgivare som externt tar publicistiskt ansvar för publiceringen.
Denna ordning finns för att det ska vara uppenbart vem som är ytterst ansvarig för det som publiceras eller sänds. Det handlar om tydlighet och ansvarsutkrävande. Systemet har i någon form funnits i Sverige sedan 1800-talet.
Trots att denna körordning knappast borde vara någon nyhet för ledande politiker kan man ibland få intrycket att den är okänd eller så trivial att den helt kan förbises.
I en intervju med tidskriften Fokus förklarar Linus Bylund, Sverigedemokraternas representant i Förvaltningsstiftelsen för SR, SVT och UR, att ansvariga utgivare inom Public service ska rundas - journalisterna själva ska direkt straffas av Granskningsnämnden vid överträdelser (Fokus 27/2).
Han föreslår en "personaliserad repressaliemöjlighet för Granskningsnämnden". Bylund anser att journalister inom Public service ska kunna straffas individuellt. Sanktionerna som finns idag är kopplade till bolagen som helhet. Vilket alltså inte räcker, enligt Bylund. "Det är ingen som blir av med lönen i två månader, eller får sparken. Det hotet måste finnas där" hävdar han.
Men Bylund, som alltså är styrelseledamot med ansvar för Public service, kan ändå kosta sig på ett uns av generositet: "Jag säger inte att vi ska sparka ut varenda journalist som inte gör som jag säger". Men journalister som, enligt Bylunds definition, sprider "fake news" eller är partiska ska de bli av med lön och arbete.
Bylund är inte fulciterad. Efter intervjun med Fokus förtydligar Bylund sitt budskap skriftligen: Enskilda journalister ska få löneavdrag, varningar alternativt entledigas från sin tjänst.
Det finns redan idag ett system för det problem som Bylund vill komma åt - det vill säga avsteg från PS uppdrag om opartisk verksamhet.
Granskningsnämnden, som ingår i Myndigheten för press, radio och tv, kan tvinga fram offentliggörande då ett PS-företag fälls av nämnden. Bolaget blir då tvunget att delge Granskningsnämndens fällande beslut. I vissa fall kan en särskild utgift tas och programföretag kan även tvingas betala vite.
Skulle de inte göra det kan nämnden ta vidare ärendet till förvaltningsrätten. Det är väl detta Bylund menar är de otillräckliga sanktionerna på bolagsnivå.
Det är uppenbart att PS ska vara opartiskt och professionellt. Sköter man inte de uppgifterna så är det de programansvarigas och - ytterst - bolagschefernas uppgift att styra upp verksamheten. De kan fällas om de inte sköter sitt jobb.
Det är också ansvariga utgivare som svarar för publicerat och sänt material, inte enskilda journalister. Bylund förstår inte körordningen i de mediekanaler som han genom sin ledamotsplats i Förvaltningsstifelsen för SR, SVT och UR ansvarar för.
Detta om att sparka journalister på SVT, SR och UR är inte det enda han säger i intervjun. Men det är det viktigaste. Vill Sverigedemokraterna vara ett isolerat parti som gapar från läktaren om lögnarpress så är uttalanden av det slag som Bylund yttrat vägen att gå. Då kommer man, oavsett storlek, att fortsätta vara ett parti som kommenterar och inte driver politik.
Vill man däremot bli tagna på allvar och faktiskt vara en förhandlingspartner lämpad för möblerade rum så ska man nog välja sina ord bättre och visa att man bättre förstår de institutioner som partiet tillsammans med övriga riksdagen gemensamt ansvarar för.
