Diane Warren är förstås en oerhört stor och framgångsrik låtskrivare som satt sin prägel på popmusiken under många, många år. Detta sagt är hon inte en person som kommer att bidra med någon direkt stjärnglans när Polarpriset ska delas ut senare i år.
LÄS MER:Årets Polarpris till Diane Warren och Anna Netrebko
Så som Madonna eller Dolly Parton hade gjort. Det är en alltjämt pågående skandal att båda dessa giganterna saknar ett Polarpris på spiselkransen.
Sedan kan jag förstås se värdet i att juryn väljer att prisa en låtskrivare. Redan 2016 tilldelades Max Martin Polarpriset och det är enkelt att göra kopplingen mellan alla enormt framgångsrika svenska låtskrivare och producenter och vidare till Diane Warren.
Lite bakom stjärnorna
Juryn pekar därmed på en yrkesgrupp som står lite bakom de största stjärnorna men som ändå i allra högsta grad påverkar vilken musik vi exponeras för. Den spontana känslan är att Diane Warren i princip har skrivit varenda låt som någonsin spelats under Radiosportens sändningar.
Prisen instiftades ju av Stikkan Andersson som byggde en förmögenhet just på sin känsla för hits. Rimligen skulle han nicka uppskattade åt att priset hamnar hos Diane Warren som har haft en sällsynt förmåga att skriva låtar i alla möjliga genrer. Att hennes mest framgångsrika år sammanföll med tiden då popmusiken var som allra svulstigast gör ju dock att många av hennes låtar känns ganska daterade idag.
LÄS MER:Kungen delar inte ut årets Polarpris
Warren har kritat ihop såväl den fantastiska "Un-break my heart" till Toni Braxton som Milli Vanillis kanske inte fullt lika ikoniska "Blame it on the rain". Diane Warren har varit en idog arbetare i hitmusikens tjänst och faller fint in i ledet av en lång rad kollegor som alla bidragit till att skapa den amerikanska popskatten.
Nästa gång är det Dollys tur
Att ljuset riktas på Diane Warren påminner oss om att detta med att spotta ur sig hits och placera dem hos rätt artister inte är en konstform som uppfanns av svenska låtmakare. Det är något som har gjorts i USA sedan 40-talet.
Så som jag väljer att tolka juryns val får Diane Warren representera inte bara sig själv utan också alla sina mer eller mindre namnkunniga kollegor. Det är fint.
Men nästa år är det faktiskt Madonnas eller Dolly Partons tur. Den senare slår ju dessutom Diane på fingrarna även som låtskrivare.
