Efter många misslyckade försök att forma en ny regering sedan premiärminister Saad al-Hariri avgick i slutet av oktober inför landsomfattande demonstrationer har nu landets politiska vakuum fyllts.
Den 60-årige tidigare utbildningsministern Hassan Diab fick redan i december i uppdrag av president Michel Aoun att bilda ny regering som premiärminister. Men nu har han lyckats med det delikata uppdraget att förhandla fram en lösning som alla landets många religiöst och etniskt grundade politiska krafter kan acceptera, och ministrarna namngavs under tisdagskvällen.
Det lär inte bli en dans på rosor för någon av dem.
Möta kraven
En av många svåra nöter att knäcka för regeringen är allmänhetens bristande förtroende. Libanons politiska elit är liten, och ofta tätt sammankopplad med den ekonomiska eliten, och de demonstrationer som bara fortsatt och fortsatt har övergått till krav på mer genomgripande konstitutionella reformer och på att bryta sönder ett system som många betraktar som korrupt ända in i kärnan.
Enligt Hassan Diab ska regeringen kämpa för att tillmötesgå proteströrelsens krav, inte minst om hårdare tag mot korruptionen.
– Det här är en regering som representerar ambitionerna från de demonstranter som har mobiliserat över hela landet i mer än tre månader, säger han.
Posten som utrikesminister går till Nassif Hitti, landets tidigare ambassadör till Arabförbundet.
Låser växelkurs
Den mäktiga Iranstödda shiamuslimska Hizbollahrörelsen har fått två ministrar, däribland hälsovårdsministern – en post rörelsen hade även i den förra regeringen.
Ett annat jätteproblem är att Libanon är svårt skuldsatt. Ekonomen Ghazi Wazni, som fått det svåra jobbet som finansminister, lär få det hett om öronen.
Det var också förslag för att hantera den skenande statsskulden som startade protesterna som ledde till al-Hariris fall. Den nya regeringen kommer att tvingas till en lång rad beslut som kommer att svida rejält hos många.
Diab betonar täta överläggningar med landets centralbankschef, bevarad ekonomisk stabilitet samt att regeringen ska vara "snabb men inte förhastad" i sina åtgärder mot den ekonomiska och finansiella krisen.
Branschorganisationen för Libanons valutaväxlare har nu slutit en överenskommelse med centralbanken om att det libanesiska pundet från och med onsdagen har en låst växelkurs på 2 000 mot 1 amerikansk dollar.
Libanon är en sekulär republik där olika religiösa grupper delar på makten enligt ett bestämt mönster, bland annat ska presidenten vara kristen maronit, premiärministern sunnimuslim och parlamentets talman shiamuslim.
Enligt författningen ska parlamentsval hållas vart fjärde år. Men mellan 2009 och 2018 hölls inga val på grund av politiska problem. Det tog också ända fram till årsskiftet innan en regering var på plats efter valet i maj i fjol.
Rösträttsåldern är 21 år. Militärer får inte rösta.
Parlamentets 128 medlemmar stiftar landets lagar.
Vart sjätte år väljer parlamentet president. För att bli vald krävs två tredjedelar av parlamentsledamöternas röster. Om det inte lyckas hålls en andra valomgång där det räcker med enkel majoritet, det vill säga minst 50 procent av rösterna.
Presidenten utser premiärministern i samråd med parlamentet. Premiärministern utser i sin tur sin regering i samråd med presidenten.
Presidenten är formellt landets överbefälhavare, men regeringen kontrollerar militären.
Den politiska splittringen i Libanon har alltid varit stor och regeringsmakten bygger på en balans mellan landets största religiösa grupper: sunnimuslimer, shiamuslimer, kristna och druser.
Källa: UI/Landguiden