LÄS MER:Med offerskapet som inkomstskälla
Att kritiken och opinionen oftast är hårdare mot kvinnor än män är en urgammal sanning, precis som att just offer för sexualbrott verkar lida av en särskild brist på trovärdighet. Men någonting är märkligt med de senaste veckornas Linnéa Claeson-debacle. Det borde egentligen inte kunna existera – eftersom det utspelar sig efter Metoo.
Nedskjutningen av Linnéa Claeson instagramkonto och värv, "Assholes online", bit för bit, blir till ett målande bevis för hur Metoo just nu befinner sig i sin största backlash, ett skolexempel på hur förminskning av såväl kvinnor som sexuella trakasserier kan se ut. Och samtidigt vad som händer när makten ställs mot väggen, och vill få makt över reglaget till förändringen.
LÄS MER:Patrik Sjöberg: Linnéa Claeson underskattar folks intelligens
Handbollspelaren, influencern och juridikstudenten har de senaste veckorna stått anklagad för en lista saker, som att ljuga, förvanska och utnyttja i sin ambition att synliggöra sexuella trakasserier. Flera personer har, i bland annat Göteborgs-Posten, ifrågasatt Claesons metoder, och hon har svarat med en ursäkt för sin otydlighet, som att hon inte förklarat exakt hur hennes rappa konversationer med dem som trakasserar henne har producerats. Några få röster, som podcasten "Haveristerna" med en egen agenda har fått en lång svans att tro att det är dags att ta tillbaka sina ”jag också”. Att sexuella trakasserier nog ändå inte är så vanligt, utbrett och allvarligt.
Men va? Bestämde vi inte att det var dåligt med övergrepp? Sa vi inte att vi skulle tro på kvinnor och att vi skulle hålla ihop och rasera tystnadskulturen?
LÄS MER:Fem saker du bör veta om Linnéa Claeson
Gnistan till den ilskna elden mot Claeson uppstod när de som inte förstår mediet Instagram ändå hittade dit. Linnéas 187 000 följare har inga problem med att hantera hennes memes – men när kontot började granskas av folk utanför målgruppen skulle plötsligt innehållet på hennes aktivistiska humorkonto likställas med ett stort mediehus. När även public service svalde det narrativet medverkade de starkt till att göra ifrågasättandet av Metoo, ja kvinnorättskampen, legitimt.
Söndagsintervjun i P1 (1/12) med Linnéa Claeson var en sådan granskning. Martin Wicklins söndagsmys brukar vara ett trevligt samtal eller en hård, men rättvis frågestund. Men när Claeson gästade Söndagsintervjun något helt annat. Intervjun påminde om en våldtäktsrättegång, där offret under förnedrande former tvingas svara på kränkande frågor om exempelvis sin klädsel eller sexuella vanor, och snabbt förvandlas från offer till förövare. Linnea Claeson skulle ställas till svars för hur hon redigerat diskussioner för att passa Instagram och göra en komisk poäng.
En annan fråga värd att ställa i så fall: Händer det att Söndagsintervjun redigerar sina intervjuer för att poängen ska gå fram? Skriver journalister ut intervjuer ordagrant eller är en del av jobbet att klippa det tydligt? Är Linnéa Claeson ens journalist?
LÄS MER:Det gör inget om Linnéa Claeson hustlar och skarvar
Ingen annan i hennes position krävs på så fullständig redovisning på hur bearbetning av material gått till. Det är absurt att tänka sig att Henrik Schyfferts manus i showen ”Var inte rädda” måste faktagranskas, eller att valfri manlig komiker på Norra Brunn avkrävs en lögndetektor medan de vinner poänger.
Att Matilda Gustavsson i sin hyllade bok ”Klubben”, om sitt avslöjande av den så kallade Kulturprofilen, så noga berättar hur hon arbetat fram sitt gräv är inte bara en spänningsfaktor – överbevisningen är uppenbarligen en förutsättning för att alls bli tagen på allvar när storyn inbegriper makt och sexuella övergrepp. Gustavsson har också, till skillnad från Linnèa Claeson, haft redaktörer, förläggare, Dagens Nyheter och Albert Bonniers förlag i ryggen.
Men det strukturella förtryck som Metoo lyfte gäller fortfarande. Sexuella övergrepp pågår hela tiden. Nästan alla är med om det. För mig räcker det att jag till exempel visar mig i tv några minuter för att det ska ramla in nya, högst oönskade, meddelanden. Ja, det är svårt att förstå! Poängen är ju, precis som Assholes online visar, att sexuella trakasserier är så extremt vanligt och frekvent att det är ofattbart.
LÄS MER:Skarvade sanningar huvudbry för influerare
Det är problemet. Inte vad som uttrycks mellan hoten, vad de triggas av. Inte hur en våldtagen kvinna var klädd.
Har vi inte kommit längre än så här?
