Söndagen den 17 november tog SVT:s Agenda upp frågan om skjutningarna. Programledaren nästan ursäktade sig för att de än en gång var tvungna att göra det.
Det bombastiska anslaget gjorde att det var svårt att inte fatta läget. Nu. Var. Det. Nog.
I programmets inledning svepte en grafik förbi. Antal dödsskjutningar under de senaste tre åren.
En eskalerande ökning? Nej, faktiskt inte. Årets siffra – 32 fram till mitten av november – ser ut att bli en hel del lägre än 2017 (43) och 2018 (45).
LÄS MER:Rekordsiffror för SD i SCB:s partisympatiundersökning
Löfven fick kritik
Hursomhelst. Efter sändningen fick statsminister Stefan Löfven (S) mycket kritik för att han inte velat koppla ihop gängvåldet och dödsskjutningarna med de senaste årets invandring. Så när han två dagar senare besökte Göteborg var talepunkterna från TV-sändningen utbytta mot nya, där misslyckad integration var orsaken till gängvåldet och där regeringen som en lösning sett till att minska invandringen.
Som Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, pekar på i GP:s artikel har det skett en förskjutning. Tidigare var det bara Sverigedemokraterna som kopplade ihop invandring och brott. Nu gör även Moderatledaren Ulf Kristersson samma sak. Och efter de massiva kritiken efter framträdandet i Agenda tvingades även statsministern göra vissa medgivanden i den riktningen.
Samma resultat oavsett strategi
Ska vi prata med dem? Lyssna på dem? Låtsas som att de inte finns – men ändå anpassa både ämnesval och politik till dem?
Ja, de etablerade partierna har sannerligen inte haft lätt att bestämma sig för hur de ska förhålla sig till Sverigedemokraterna. Men oavsett strategi har resultatet blivit detsamma: SD har gått framåt.
Och nu har vi nått en punkt då det mesta av den politiska debatten handlar om brottslighet och migration – gärna i en salig blandning – och Sverigedemokraterna är på god väg att bli störst i landet.
Den stora frågan framåt blir förstås vad det för med sig.
Kan Moderaterna och Kristdemokraterna fortfarande agera som att de i framtiden ska styra landet med Sverigedemokraterna som ett passivt och lydigt stödparti? Man kan nog tänka sig att ett parti som är i princip lika stort som de två tillsammans har andra ambitioner.
Det kunde varit ännu värre
För Socialdemokraterna kommer SCB:s mätning knappast som en glad överraskning. Resultatet är det sämsta någonsin. Ändå är känslan att det kunde varit ännu värre.
För Stefan Löfven var det en stor seger att splittra alliansen och locka över Centerpartiet och Liberalerna till ett samarbete i form av januariavtalet. Men många väljare och partiaktiva upplever priset som högt.
Partiets identitet uppfattas som högst oklar och medan delar av väljarna blickar vänsterut flyr andra till Sverigedemokraterna. Socialdemokraterna betalar inte bara priset för att styra – utan också för att de styr med en politik som inte är deras egen samtidigt som de tvingas föra debatten på ytterligare ett partis hemmaplan.
Precis som för Liberalerna – som lever farligt nära riksdagsspärren – kan Socialdemokraterna trösta sig med att det är långt till nästa val. Mycket kan hända till dess. Statsminister Stefan Löfven kan mycket väl ha lämnat över till en efterträdare.
Om Socialdemokraterna och övriga partier hittar ett sätt att förhålla sig till Sverigedemokraterna ska nog ses som mer oklart.
