Det är söndagen den 16:e april 2006. Det är elva plusgrader över Frölundaborg. Våren ligger i luften. Det blåser en frisk vind från sydväst på de 8 000 personer som är på väg in i arenan.
De ska få se finalmatch fem i serien mellan Färjestad och Frölunda. Ett dygn tidigare har Frölunda vunnit match fyra i förlängning. Färjestadsspelarna var bedrövade. De hade inte lyckats besegra antagonisten Frölunda (lagen möttes i SM-final även året innan) i Frölundaborg på många år. Nu hade de en sista chans det här finalspelet. Det stod 2–2 i matcher och vid förlust här skulle Frölunda ha två matcher på sig att avgöra. Det var nu eller aldrig.
Tommy Salo böjer sig bakåt mot egen mållinje. Bakom honom är pucken, i sakta mak, på väg över mållinjen. Det har gått fyra minuter av den första perioden. Känslorna svallar redan i den fullpackade ishallen.
Pucken fortsätter sakta, sakta mot mål.
Men så, plötsligt, stannar den. Tommy Salo sträcker sig med stöten men når inte pucken. Det gör backen Arto Tukio som vispar bort den så långt han kan. Färjestads spelare jublar. De är övertygade om att det är mål.
Skriken från läktarna ökar. Bortafansen firar att deras lag tagit ledning. Hemmafansen är förbannade. Pucken var ju aldrig inne!
Domaren Robert Lahti tycker sig ha en perfekt position i närheten av målet och bedömer initialt att pucken aldrig passerat linjen och låter spelet fortgå. När pucken sedan dör strax därefter bestämmer han sig ändå för att ta hjälp av den relativt nyetablerade videodomartekniken. Han blåser av och åker till speakerbåset.
Där börjar det som många år senare fortfarande är en av svensk hockeys mest omtalade situationer. Det som var eller inte var ett mål ledde till polisanmälan, munkavel och en diskussion om vad som får och inte får sägas i "stundens hetta".
13 år senare pratar GP med de som var med.
Robert Lahti, huvuddomare
Robert Lahti letar i minnet. Han hade dömt femton säsonger av elitseriehockey när den här finalserien spelades och kom att göra ytterligare några innan han la pipan på hyllan 2009. Det finns ett antal matcher att hitta rätt bland, men efter några funderingar hittar han rätt.
– Frölunda och Färjestad. Det två lagen var alltid häftiga att döma. Det fanns alltid känslor. Det var Frölundaborg, ja. Det var varmt. Stephan Lundh var tränare i Frölunda, va? Tomi Kallio öste in mål och Salo stod i kassen? Nu kommer polletterna ner.
När pucken glider sakta mot mål bakom Tommy Salo har Robert Lahti placerat sig väl. Han står bredvid målet och ser pucken hela tiden.
– Den stannar med tio procent av pucken kvar på linjen. Det råmas ordentligt på läktarna. Färjestad har redan börjat jubla i båset. Mathias Johansson skällde som en bålgeting och han har aldrig skällt på mig tidigare. För mig var det inget mål. Jag lät spelet gå. Som jag minns det följde en ganska lång spelsekvens innan någon vispade i väg pucken. Alla var galna.
När han blåser av spelet för att kolla målet omringas han snabbt av Färjestadsspelare som skriker i örat på honom att pucken var över linjen. Robert beslutar sig för att trots allt kolla målet med videodomaren.
– Jag satte mig i speakerbåset och tänkte att jag måste ta en paus på någon sekund. Vi fick ingen kontakt med videodomaren.
När han sitter och funderar på vad han ska göra för att få tag i videodomarens syn på det eventuella målet kommer linjemannen Leo Takula till båset där Robert Lahti sitter.
– Frågar du mig så var pucken inne, säger han.
– Han var bäst i Sverige och skulle i väg på VM en vecka senare. Jag blev störd av det där. Var pucken inne ändå?
I lagens bås är känslorna hätska. Jörgen Jönsson och hans lagkamrater har sett TV4:s matchsändning på en 20x15 centimeter stor monitor mellan båsen och är övertygade om att målet kommer godkännas.
– Det Färjestad fick fart av tv-bilderna. Helvete, tänkte jag. Jag var tvungen att få tag på videodomaren. Men vi får fortfarande ingen kontakt med telefonerna.
Robert Lahti tittar upp mot videodomaren Peter Nyberg som sitter och kurar i en holk på andra sidan Frölundaborg.
– Då ser jag att han gör wash-out. Vi får ögonkontakt och då förstår jag att han och jag vet sanningen. Då kliver jag ut på isen och gör en wash-out.
Ljudnivån i hallen är öronbedövande nu. Färjestad gormar och vill att Robert Lahti ska komma till deras bås. Domaren vägrar.
– Jag var envis och åkte aldrig till Perra (Per-Erik) Johnsson som var tränare i Färjestad. Det borde jag ha gjort. Jag ville sköta det ute på isen. Det var extremt hett.
I bruset och skriken av ilska hör inte Robert Lahti Per Ledins ilskeutbrott mot hans domarkollega i holken vid taket. Men dagen efter går det upp för honom vad som sagts.
– Jag blev uppringd av romska riksorganisationens ordförande. Jag fick klart för mig att tattare var ett allvarligt skällsord för romerna. Han sa att de inte kunde tolerera ett sånt språkbruk och skulle anmäla det. Han bad mig vittna om vad jag hört men jag hade ingen möjlighet att höra någonting.
Matcherna den där våren 2006 minns han väl och tillhör fortfarande de som ligger honom nära om hjärtat när han går igenom sin karriär.
– Då fanns det inte tio andra hockeymatcher att titta på. Det var häftiga matcher även om det var stök och bök. Det här är de matcherna man kommer ihåg. Det var jobbigt som satan under matchernas gång men det är väldigt häftigt att ha varit med om.
En sista fråga: Var pucken över linjen?
– Nej, den var inte över linjen. Aldrig någonsin. Lägg av!
Rickard Wallin, pausintervjuad Färjestadsspelare
Svetten dryper om Rickard Wallin när han ställer sig framför TV4:s kamera efter första perioden. Han är fortfarande arg över domslutet.
– Jag vet inte. Det syntes på monitorn att pucken var inne. Det känns hårt, säger han.
TV4: Ni tror inte på fullaste allvar att någon ljuger här?
– Man vet aldrig. Det kändes så. När vi ser att pucken är inne måste vi tro på det. De spelarna som står bredvid tycker också att pucken är inne så det är klart att vi reagerar.
TV4: Hela är inte inne, va?
– Det är inte jag som dömer. Jag hoppas verkligen att han gör sitt jobb och inte vill ha ett gratis säsongskort.
***
– När videodomarfönstret öppnades och det började viftas ... då svartnade det för undertecknad.
Rickard Wallin är i dag välfriserad och vältalig expert i Viasats hockeysändningar. Den 16:e april 2006 var han varken eller. Han hade en lång och stark säsong bakom sig. Nu skulle allt avgöras.
– Frölunda var det laget vi hade mest respekt för och helst ville slå. Det var en perfekt rivalitet och en perfekt match på många sätt. Vi hade Jörgen Jönsson och Peter Nordström. De hade Niklas Andersson och Jonas Johnson. Den här kärvänliga stämningen började redan i första matchen när herr Ledin tyckte råttet var mågat.
– TV4 var inte sena med att strö lite extra bensin på de här känslorna. Det blev lite pajigt men samtidigt förstår jag att det var rätt underhållande.
Tillbaka till videodomarens fönster som öppnas. Några sekunder tidigare hade Rickard Wallin själv sett tv-bilderna på monitorn mellan båsen som visade att pucken var över. Han och lagkamraterna var säkra på sin sak.
– Mathias Johansson kom till båset och sa att den var inne med en decimeter. Han är den ärligaste människa jag känner men såhär med 15 års distans undrar man varför han inte gick till Synsam. Jag kollade på monitorn och där tändes lågan. Hur kunde de inte döma mål?
Vad tänkte du?
– Helt plötsligt öppnar någon ett fönster och börjar vifta med armarna. Var har de hittat honom, tänkte jag. Jag har inte en aning om vad jag sa. Det var först efter matchen som man förstod att Ledin hade gått lite väl hårt på. Det var ingen vidare reklam för hockeyn men det blev en grej man minns.
Har du pratat med videodomaren efter det här?
– Nej, det har jag inte gjort. Jag vet inte om det var han som var ordinarie måldomare. Det debatterar vi än i dag.
Skulle du vilja hälsa honom någonting?
– Jag skulle vilja veta vilken sektion han satt på? Skämt åsido så förstår jag att han bara skulle göra sitt jobb. Jag tror inte han tog illa vid sig. Det var bra att det inte avgjorde matchen.
En sista fråga: Var pucken över linjen?.
– Nej, nej. Den var inte ens nära. Det är jag medveten om i dag.
Peter "Mannen med bilderna" Nyberg, videodomare
Peter Nyberg blir stressad. Mobilen plingar för fullt. Det trillar in sms efter sms från domarkollegor som sitter och följer SM-finalen hemifrån.
"Det är mål!", "Inget mål". Han försöker göra sig hörd när speakerbåset ringer. Det är omöjligt att höra vad de säger nerifrån andra sidan rinken. Han blir allt mer stressad. Hur ska han kunna visa för domaren Robert Lahti att pucken aldrig var över linjen?
Bilderna, som tagits rakt över målet, visar tydligt att det saknas ett par centimeter för att pucken ska vara över. Han funderar och kommer på att fönstret ut mot isen går att öppna. Han lutar sig ut och får ögonkontakt med Robert Lahti nere på isen.
– Jag viftar tvärs över till domaren. Vi fick ingen kontakt och jag blev mer och mer stressad. Så till slut var det bara att köra ut huvudet. Jag står där i gluggen och visar. Jag tittade inte ens ner mot båsen, säger han.
Peter Nyberg blir snart varse om de skällsord och arga skrik som riktades mot honom därifrån. I periodpausen kommer en grupp reportrar upp till honom för att få en reaktion på det Per Ledin ropat.
– Jag har inte hört någonting, sa jag. Jag hade inte hört det heller så det var sant. Det blev ju en stor grej av det här. Jag tycker det roligaste var Rickard Wallins kommentar om att jag ville ha säsongskort. Den var underbar.
Då, precis som i dag, jobbar Peter Nyberg för SHL med att säkra att domsluten som fattas är rätt.
– Jag hade inget med Frölunda att göra. Jag är gammal allsvensk domare och man ville att det skulle vara en gammal domare som satt där.
En sista fråga: Var pucken över linjen?
– Nej. Den var två centimeter från att gå över. Alla fick se mina bilder sedan och då syns det tydligt.
Per Ledin, arg Färjestadsspelare
2006 var stämningen, ordväxlingarna och känslorna uppskruvade till högsta volym i svensk hockey. Högst av alla hördes Per Ledin. Absolutisten som förvandlades när han klev i ett par skridskor. Lika lugn och städad som han var som privatperson, lika galen och filterlös var han som ishockeyspelare. Det märktes kanske mer än någonsin under finalserien mot Frölunda den här våren.
– Spelarna var gammaldags. Man hatade varandra men respekterade ändå varandra. Det var det som gjorde att det hela tiden drevs på och blev en sån atmosfär. Man försökte göra allt man kunde för att vågskålen skulle tippa över till vår fördel, säger Per Ledin.
Ingen gång kokade det över på samma sätt för honom som när han efter att ha tittat på målsituationen på den lilla monitorn mellan båsen får syn på Peter Nyberg som viftar bort målet ovanför honom.
– Han står där och hänger ut genom holken. I min värld var det bara ... vad hänger han där för? Du ska sitta still där uppe. Det var klart som fan han hejar på Frölunda. Det första jag såg när jag tittade upp var att han viftar.
Per Ledin låter nästan arg i luren.
– Du har gått händelserna i förväg! Man blir så jävla rabiat. Vad fan hänger du ut där för när ingen har ringt på dig? Jag kommer aldrig att glömma hur han ligger där ute genom fönstret.
Han lugnar sig igen och reflekterar över hur han kunde reagera som han gjorde.
– Jag är van att spela med känslor, det är en del i det hela. Jag har inte varit korkad, jag har spelat på att man är förbannad, i och med att man vet hur folk reagerar på det. Jag vet att man kan komma in under skinnet på många spelare. Jag var beredd att göra precis vad som helst för att vinna, säger han och funderar vidare:
- Jag förstår att samhället har förändras och man kan inte skrika så som jag skrek. Det är ganska uppenbart. Språket och uppfostran och samhället har förändrats.
I dag föreläser han en del för idrottsungdomar och har i det sammanhanget använt klippet på sitt eget raseriutbrott som inledning.
– Jag började prata om det här med motivation och målbilder och att det i bland kan bli fel.
Hur stämmer det här klippet överens med dig som person?
– Inte för fem öre. Per Ledin vid sidan av isen är så långt ifrån hur jag är utanför man kan komma. Det är Dr Jekyll and Mr Hyde. När det blir tävling så försvinner min moralkompass. Det är lite roligt att folk har en bild av mig och så är jag tvärtom. Men samtidigt har det hänt att jag har sabbat några släktmiddagar för att någon börjar trashtalka när vi spelar kort.
– Under den här finalserien använde jag media. Alla läste tidningen även om jag personligen inte gjorde det. Därför kunde jag bara ösa på. Jag kunde säga att jag skulle plocka den där och den där. Det krävs en viss typ av mental styrka för att gå ut och säga saker och sedan leverera. Alla har inte det psyket för att backa upp de ord man har sagt.
Samtidigt har sakerna han sagt ibland gått över gränsen för vad som kan sägas vara okej. Som när det rann över i finalen 2006. Några dagar efter matchen hade han blivit polisanmäld för hets mot folkgrupp. Polisanmälan lades senare ner men Per Ledin hann fundera och oroas över vad han ställt till med.
– Från början kände man vad fasiken är det här? Jag var nog mest orolig över vad klubben skulle säga. Sedan gick jag in och kollade på tv-klippet där de intervjuade den som anmält. Man ser personen bakifrån och när jag sitter och tittar på det här klippet ser jag att han har på sig en HV71-keps.
En dryg vecka tidigare hade Färjestad slagit ut HV i semifinalserien.
– Då kände jag att … okej. Då fattade jag hur det kunde komma sig att det blev en anmälan. På den tiden var det ett annat … du kunde säga vad du ville och komma undan med det.
Hur mycket hets var det i finalserien?
– Man bara tog det. Den generationen blev skolade så. Du skulle inte visa att du tog åt dig. Nuförtiden sjunger man som en kakadua direkt. Det har blivit annorlunda. Jag säger inte det var bättre då.
Du fick munkavel av klubben efteråt. Vad minns du av det?
– Det var nog ganska förnuftigt. Munkavel … jag vet inte vad jag ska svara. Jag passar frågan till Håkan Loob (sportchef i Färjestad då). Det kommer i boken.
En sista fråga: Var pucken över linjen?
– Det var den! Ja. Den var över. Det har jag sagt till alla som frågat genom åren.
***
13 år efter den uppmärksammade sekvensen träffades Peter Nyberg och Per Ledin utanför Frölundaborg i samband med att Frölunda mötte Malmö Redhawks i kvartsfinal i våras. Den här gången skreks varken okvädningsord eller viftades det wash-out. Per Ledin bad om ursäkt och de kramade om varandra.
– Jag sa att jag hade tänkt på honom sedan 2006, säger Ledin.
– Han är ursäktad. Det där är en del av hockeyn. Inte att man kallar någon just det men att det i frustrationen kan sägas vad som helst, säger Peter Nyberg.
De pratade om att ta en bild tillsammans – men kom överens om att det kunde göras efter matchen.
Det blev inte så.
– Vi förlorade och åkte ut så jag blev förbannad och åkte hem, säger Per Ledin.
