”Vi följer forskningsläget”, säger Jimmie Åkesson, intervjuad i P1 Morgon (21/11). Det låter förtroendeingivande. Fast just då handlar det om samkönade par ska få prövas för adoption, ett ämne där forskningen knappast har något nytt att komma med i sak. Ämnet lämpar sig bättre för åsikter än för vetenskap. Men att hänvisa till forskning är alltid rätt, det vet Åkesson.
Det vet också hans fyra partikamrater som i torsdagens Dagens Nyheter (21/11) publicerar en stor principförklaring om att slakta och förändra public service, med vetenskapens hjälp.
Partiledaren ville själv – om han vore radiochef – lägga ner P3 häromåret. Det var skämtsamt sagt, även om det stramade i mungiporna på SD-ledaren. Hans fyra partikamrater går längre.
LÄS MER:Professor avfärdar M-kritik mot public service
De vill krympa budgeten ordentligt, slå ihop SVT, SR och UR, sälja ut P3 och SVT 2. Lämna den breda underhållningen till privata aktörer. Ideologiskt vill de stoppa vänstervridningen en gång för alla och inrätta ett ”vetenskapsråd” för att granska – och ändra – det politiska innehållet i public service.
Förslaget är långtgående i sin ambition att verkligen bryta ner radio och tv i allmänhetens tjänst. Och ”vetenskapligt” tänker man gå till väga. Frågan är bara vilka forskare SD ska vända sig till? Att verklighetens medieforskare med dårars envishet hävdar att någon systematisk snedvridning av politiken i radio och tv inte kan mätas spelar tydligen ingen roll. SD vill mäta ändå, ända ner i gapet på lögnhalsarna i public service.
De fyra Sverigedemokraterna menar att förtroendet för public service viker, och att detta rättfärdigar en radikal omgörning av företaget. Att förtroendet för Sveriges Radio och TV är fortsatt exceptionellt högt, jämfört med alla andra medier, räknas inte. ”Forskningsläget” använder man bara där det passar.
De fyra, med SDs kulturpolitiske talesman Aron Emilsson i spetsen, lägger sitt förslag i trygg förvissning om att mycket kommer att gå igenom. Eftersom både Moderaterna och Kristdemokraterna varslat om att de också vill krympa anslagen till public service, och gärna skrota den lättare underhållningen, så kan vi vara säkra på att en omgörning av public service ligger i stöpsleven när avtalet med staten går ut. Om SD-förslaget med ett ”Vetenskapsråd” går igenom är bara en bisak.
Men vad som inte är en bisak är den bristfälliga analys av public service som utmärker både SD, M och KD.
SD och Jimmie Åkesson borde förklara vad det svenska samhället har att vinna på att försämra public service, när medielandskapet allmänt krackelerar.
SD och Jimmie Åkesson borde förklara vad det svenska samhället har att vinna på att försämra public service, när medielandskapet allmänt krackelerar. De fyra SD-arna talar varmt om tillit, om public service som gemensam lägereld och bålverk för svenska språket och kulturen. Varför vill de då släcka elden och försämra bålverket? Nyspråk, rakt igenom.
LÄS MER:M siktar på mindre pengar för SVT och SR
På samma sätt borde M och KD förklara vad samhället vinner på att krympa public service. Public service jobbar inte i lufttäta rum. Hög kvalité i SVT och SR – inom alla genrer från skräck till Dagens dikt – sporrar hela det svenska medielandskapet. Det är inte säkert att den kulturella friheten ökar för att statens kaka minskar. Det kan bli tvärtom.
Det är inte säkert att den kulturella friheten ökar för att statens kaka minskar.
Och allt i public service handlar sannerligen inte om politik. SD, M och KD borde tala om hur de ser på public service som kulturförmedlare – vill de lägga ner radiosymfonikerna? Den debatten är inte långt borta. Omvärldsbevakningen – vill de minska antalet utrikeskorrespondenter i radio och tv? Och hur ser de på radio och tv som sällskap? Kan någon längre föreställa sig rösterna i public service som en existentiell livlina för enskilda människor, där ute i verklighetens folk?
