Malou Dard sa självinnan att hon aldrig skulle gå på bluffen.
– Menbedragarna är så duktiga på vad de gör, det är ju deras jobb, säger hon om händelsen som inträffade för två år sedan.
Hennes bedragare påstod sig vara militär i Afghanistan. Honberättar att hon var skeptisk, för det gick lite väl snabbt med "I love you".
– Men så trillade jag dit. Det är jättesvårt att förklara, men de säger exakt de rätta sakerna.
Det var hon själv som satte stopp, men hann skicka 5 000 kronor till honom innan det.
– På något sätt var det för att få ett bevis för att det här var en bluff, för magkänslan sa att det här var för bra för att vara sant. Och är det ett råd jag vill ge till någon så är det just att den känslan stämmer: det är inte sant.
Malou tittade på amerikanska sidor om"scams", romansbedrägerier, och såg att språkbruket stämde med vad som varnades för.
– Det var som en aha-upplevelse. Jag gick tillbaka i chatten och såg att exakt så skrev de med, för det var flera som skrivit till mig kunder jag se. Det var skrivet på olika sätt.
Ett annat varningstecken hon sett var att "han" blev väldigt arg om hon ifrågasatte, och lade skulden på henne.
– Genast fick jag höra att "Jag trodde du var kvinnan i mitt liv" och så vidare.
Hon har sedan dess kunnat hjälpa flera andra. Råden hon ger är att lyssna på känslan, och ifrågasätt allt.
–Och det är jättesvårt att stoppa när man är väl sitter fast i det, så chansen att lyckas som anhörig att få någon på andra tankar är tidigt under bedrägeriet, säger hon.
Hur vanligt det är med romansbedrägerier går inte att säga, enligt Anders Olofsson som är brottsförebyggare på polisens nationella bedrägericentrum.Dels finns ingen brottskod som urskiljer dem ur klumpbegreppen bedrägeri, dels är mörkertalet enormt.
– Men det är en jämn ström som anmäls, och vi ser ju också att antalet ökar när vi går ut med varningar. Dels de som drabbats, dels anhöriga till dem som ger bort allt de äger.
Allt de äger?
– Snarare allt de inte äger. Folk tar lån av bank, bekanta, säljer lägenheter. Vi får ofta kommentarer om att folk som varit dumma får skylla sig själva, men den krassa sanningen är att vi alla kan bli lurade.
Enligt Anders är de kvinnliga offren fler.
– Åtminstone är de fler kvinnor som anmäler. Men båda könen drabbas, och det är inga dumskallar utan många gånger högutbildade människor, väletablerade i samhället, som skickar pengar de inte har. I 30- och 40-årsåldern och uppåt.
Bedragarna är skickliga och har tålamod, beskriver Anders. Särskilt vanligt är att de är ifrån Västafrika, men det finns flera exempel på gärningsmän även på hemmaplan.I månader kan de arbeta med vad som kallas social engineering, alltså att man spelar på offrets rädsla, nyfikenhet, längtan efter kärlek och bekräftelse.
MER OM BEDRÄGERIER PÅ POLISENS HEMSIDA
De utsatta har många gånger svårt att inse fakta, enligt polisen. De hamnar ofta i en bubbla av lögner och vill inte se sanningen. Många gånger fortsätter de att skicka pengar till bedragarna, trots att de förmåtts att göra en polisanmälan. Därför är anhöriga och vänner nyckelpersoner, för det är oftast de som ser vad som pågår.
Att som anhörig nå en utsatt kan ofta vara jättesvårt, enligt Anders, och de måste vara beredda på att möta motstånd från offret som försöker rättfärdiga sitt handlande
– Man måste vara obekväm. Man kan om inte annat be att få se debilder bedragaren skickatoch göra en googlesökning, för att se om bilden används i annat sammanhang. Man kan ocksåvisa uppenbara lögner.En tydligt varningstecken är att ber man om pengar, då ska man snabbt dra öronen åt sig. Kombinationen girighet och kärlekstörst kan vara ganska förödande.
Flera av fallen slutar i tragedi.
– Jag vet ett fall där det började som ett romansbedrägeri och utvecklades till ett investeringsbedrägeri, där offret tvingades sälja av sin egendom. Idag har han blivit akut sjuk, går med rullator och har blöja, så hårt tog det på honom. Det finns de som blivit suicidala när de fått veta att den som älskat mig bara lurat mig, säger Anders.
– Samtidigt är det helt realistiskt med fjärrdating, många gånger träffas ju folk online och det utvecklas till seriösa förhållanden.
För Malous del slutade det med att hon"bara"blev avmed 5 000. Hon har tidigare fått frågan om hon skämdes för att jag gick på bluffen.
– Jag skäms inte, jag är skitförbannad sa jag då. Att berätta om det är min chans att få andra att kanske inte drabbas. Och för den som insett att man kanske lurats att betala hundratusentals kronor, för den måste anhöriga finnas där. Skammen är väldigt stark när maninsett att man blivit grundlurad.Det är en enorm börda att bära på sina axlar och därför oerhört viktigt att vänner och anhöriga inte dömmer handlingen för det gör den drabbade tillräckligt själv. Finns där som stöd, är mitt råd, och professionell hjälp är bra idé med tycker jag.
***
Ett av de första mailen från Malous bedragare
