Det fanns gott om kritik mot miljonprogrammet och rivningsivern redan på sextiotalet. I populära låtar som "Trettifyran" och "Lyckliga gatan" sjöngs det om trähus med själ som revs och kalla betongkolosser som tornade upp sig. Flytten från myllriga, omoderna innerstadsgator till samtidsanpassade, välplanerade förorter var inte smärtfri. Folk protesterade emot den planerade totalrivningen av Haga.
Idag ser vi inte med blida ögon på hur osentimentalt sextiotalet behandlade bebyggelse.
Hur kunde man inte se värdet i hundra år gamla fönsterspröjs? Vem trodde att någon skulle föredra linoleum framför patinerade furugolv? Varför reagerade vi inte starkare när Familjebostäder täckte alla Majornas gamla handmålade trappuppgångar med vävtapeter och schablonerade måsar? Men vi har knappast tagit lärdom. För utan att blinka, eller ens slänga ett öga i backspegeln, gör vi idag samma sak – men inuti våra hem.
LÄS MER:Smutsa inte ner spelglädjen med uppfostran
Läs bara på hemsidan Renoveringsindex för att se att vi precis har haft ”Den bästa renoveringssommaren på fyra år”. Släng ett öga ner i de där stora byggsäckarna som kantar trottoarerna utanför Göteborgs bostadsrätter. Eller slå upp valfri inredningstidning och läs om unga designintresserade par som känner sig nödgade att blåsa ut en hel lägenhets originalinredning, innan de efter några år flyttar vidare till nästa ”projekt”.
Kanske kommer ordet ”sönderROTat” slå fäste, som ett sätt att beskriva den tidstypiska massrenoveringsstilen från det förgångna.
Kanske är min oro överdriven. Vad människor gör inne i sina hem förändrar ju inte stadsbilden. Miljonprogrammet ritade om Göteborgs stadskarta, vårt växande inredningsintresse förändrar på sin höjd någons privata sfär. Drivkraften på sextiotalet var glasklar: Att bygga en miljon nya bostäder. Anledningen till att vi idag kastar kulturskatter på soptippen är mer svårgripbar. I en upptrissad bostadsmarknad är vi fixerade vid våra hems värde – och inredningsintresse är en självklarhet. Det duger inte att helt enkelt kunna leva i sitt hem – utan våra bostäder bör spegla den vi är – i alla fall den här säsongen.
LÄS MER:Det är aldrig för sent att ge upp!
Fönster, köksinredning och väggar som stått pall mot modets nycker i hundra år ersätts nu med nytt och fräscht som vi idag kallar ”tidlöst” – men som redan imorgon kommer kännas hopplöst ute. För det som det idag råder inflation i – rostfria kök, öppen planlösning, marmorbänkar, kommer vara det som om några år är allra mest daterat. År 2030 kommer unga par gå på lägenhetsvisningar i Vasastan och utbyta menande blickar när de ser hur ”oerhört 2019” köket är. Kanske kommer ordet ”sönderROTat” slå fäste, som ett sätt att beskriva den tidstypiska massrenoveringsstilen från det förgångna. Den som påminner om dåtidens resursslöseri, dåliga omdöme och kassa smak. Framtiden kommer fråga sig hur vi, med hjälp av skattesubventioner, så osentimentalt kunde slänga massivt trä på soptippen. Precis som vi gör när vi idag rysminns miljonprogrammet.
