kvitto? frågade kassörskan, jag skakade på huvudet trängde mig genom folkmassan på nils ericson
gick åt sidan och väntade
LÄS MER:Allt som är trasigt går att laga
den unga kvinnan som barskt ropade ut “dubbel espresso” med rynkor runt ögonen trots tidig ålder
och med en brytning på främmande språk
jag tänkte att hon inte var härifrån
tänkte att hon jobbar dubbla pass
sover för lite
har låg lön men måste tjäna pengar
måste försörja familj
mamma, pappa, barn och make
kanske till och med syskon
för hon såg ut som en sådan
en sådan som lever ett sådant liv
men sedan slog det mig
vad visste jag egentligen om henne?
jag tog min kaffe
slängde väskan över axeln
och stegade bort mot tåget
LÄS MER:Fördomar i fokus när GP:s skrivartävling avgjordes
på vägen gick jag förbi en grupp pojkar
iakttagna av vakterna
en grupp pojkar som inte såg ut att vara mycket äldre än jag själv
men de var ändå pojkar
om de bara visste vad de gått miste om i livet
tänkte jag
när det stod där med varsin cigg
och blåste ut rök på de som gick förbi
på mig som gick förbi
tänkte att de inte mådde bra
men att de själva tänkte att de levde deras bästa liv
för de skrattade
tänkte att om de fått en uppväxt som min
att de inte hade stått här
med rök i lungorna och vakterna efter sig
för de såg ut som sådana
sådana som inte haft det bra
men sedan slog det mig
vad visste jag egentligen om dem?
LÄS MER:Hannah Montana
jag tog fram min biljett och mitt id-kort
satte mig tillrätta i sätet
några stolar bort satt en fotbollsspelare det såg jag på väskan
på väskan med IFK-märke
han spelar nog i ungdomslaget
och han är nog duktig tänkte jag
då han såg sådär tränad (och bra) ut
där han satt i shorts och kortärmat
tänkte att han är en sådan
en sådan som vet att han ser bra ut
kan vara girig och arrogant
en sådan som alla faller för
som man inte ska falla för
men sedan slog det mig
vad visste jag egentligen om honom?
vart ska du hän? frågade konduktören
svarade att det står ju på biljetten
pluggade i hörlurarna och konduktören gick vidare
i fyrasätet framför
såg jag flickan som pratade med sin mamma
de hade ett videosamtal på face-time
jag kikade genom sätena
på deras samtal
där flickan energiskt berättade om sin dag
om sin dag med systern på Liseberg
tänkte att hon nog har fått allt
allt hon pekat på i livet
att hon även fått kärlek
så mycket kärlek man kan få
av alla runtom sig
tänkte att hon verkade vara en sådan
en sådan som är bortskämd med precis allt
men sedan slog det mig
vad visste jag egentligen om henne?
tåget rullade ut från sitt spår
musiken lugnade mig
och blicken fastnade på landskapet utanför
i caféet stod en flicka
med granskande blick mot baristan
sade inte ens tack när hon tog emot kaffet
ett tack är inte så krävande att få fram
och ändå var hon så nonchalant
flickans fördomsfulla blick
gick inte heller att undgå mot gruppen
som satt ute vid Göteborg C
och hon ryckte undan när röken nådde hennes näsa
ökade stegen när de började skratta
hon var en sådan som kände sig obekväm
hennes blick mot fotbollsspelaren på tåget
den utstrålade nyfikenhet
även en avundsjuka
kanske mot den som han tillhörde
för hon granskade honom noga
med beundran i blicken
vilken helt vanlig flicka
som skulle intressera sig av en sådan som han
otrevlig ton hade hon också
mot konduktören som varsamt frågade
kanske hon var en sådan
en sådan som såg sig bättre än alla andra
hon smygtittade på skärmen
på skärmen hos en liten flicka
som med sin mamma förde ett samtal
hon smygtittade mellan sätena
lade sig i något
något som inte berörde henne
innan hon skakade på huvudet
och vände blicken mot landskapet utanför
då slog det mig
vad tänker alla om en sådan flicka?
vad tänker alla om mig?
Namn: Lovisa Toft
Ålder: 17
Gör: Just nu pluggar jag natur och NIU vindsurfing på Peder Skrivares skola i Varberg. Vindsurfingen var det som fick mig att halvt flytta dit, bor annars i Kungälv. Utöver det så lyssnar jag mycket på musik, tränar, dansar och läser en hel del.
Hur fick du inspiration till din text? Idén till min text kom ganska plötsligt. Jag hade tänkt och klurat ett tag på vad jag skulle skriva men kände inte att jag fick till något som kändes helt rätt. Men så satte jag mig ner en eftermiddag i somras och bara skrev det jag kom på i stunden. En del av inspirationen kom från när jag själv satt på centralstationen och iakttog de människor som befann sig runt om mig. Försökte då tänka på vilka fördomar man skulle kunna ha om de människorna.
Läser helst: Oj, det är lite svårt att välja. Läser gärna romaner och ungdomslitteratur. Ett ”måste” är dock att det i alla fall ska finnas en gnutta kärlek i handlingen.
Skriver på just nu: Skriver inte direkt någonting just nu. Får ofta tankar om livet som jag skriver ner mer som poesi eller bara tänkvärda meningar, men ingenting större som jag håller på med nu.
Din värsta fördom: Som alla så har jag nog mer fördomar än vad jag vill och kan erkänna, kan inte plocka ut någon enstaka. Men önskar innerligt att jag kan jobba med mig själv för att få bort dem.
Juryns motivering
Flickan på centralen tycker synd om tjejen i kassan, rynkar på näsan åt killar i grupp och avfärdar en ung tjej som kommer i hennes väg – för att sedan skoningslöst elegant vända på perspektivet. Utan att moralisera sätter Lovisa Toft ord på alla sekundsnabba slutsatser vi drar om människor vi egentligen inte vet något om.
