Nasi Fadel bakar libabröd för miljoner

ANNONS
|

Nasif Fadel kom till Sverige från inbördeskrigets Libanon 1989. Då ville inga banker ge honom ett lån för att baka orientaliska tunnbröd. Idag omsätter han över 60 miljoner kronor, har 52 anställda och bakar 120000 tunnbröd om dagen.

Och nu ska du bygga ut?

Ja, vi ska bygga 6 000 kvadrat på två våningar. En del yta blir lager, en del fryslager och en del produktion. Vi satsar på nya avancerade maskiner med höga krav på hygien. Vi vill ha ännu bättre kvalitet och dessutom ökar vi kapaciteten med minst det dubbla. Det ger oss möjlighet att ta in nya kunder. Under 25 år har försäljningen ökat nästan hela tiden, vi bara följer med.

ANNONS

Hur hamnade du i Göteborg från början?

Det var i slutet av 1992. Jag hade bott i Malå och Avesta men fick inga jobb och hade bestämt mig för att starta bageri. Jag satt och tittade på en karta och tyckte Göteborg såg lagom ut, bra läge och jag kunde nå ett antal städer därifrån. Jag bläddrade i gula katalogen, ringde upp en mäklare och han hade en lokal. Jag tog tåget, skrev på papperen, beställde maskiner från Libanon och några månader senare flyttade jag ned och monterade alla maskiner själv.

Vad tänker du om din resa idag?

Jag har knappt hunnit tänka på det faktiskt, men naturligtvis är jag stolt över att vi har lyckats. Samtidigt funderar jag ibland på om jag hade varit i ett annat land – hade jag lyckats lika bra? Här finns resurser och myndigheterna i Sverige är väldigt bra och ärliga att jobba med. På många andra håll i världen utnyttjas makt och det finns myndigheter som bara vill angripa företag. Livsmedelsverket ställer krav på hygien och skyddar folk från dåliga produkter, samtidigt som de hjälper oss att bli bättre. I mitt hemland var det alltid som ett krig, med myndigheterna på ena sidan och företagen på den andra. Här funkar det perfekt.

ANNONS

Att komma till ett nytt land och etablera sig är inte helt enkelt. Varför har du lyckats så bra?

Det är inte lätt. Språket är nytt, lagar och regler är nytt och hur man pratar med kunder och leverantörer är helt annorlunda. Jag tror det finns två skäl till att jag lyckats. Det första är en god vän, en präst, med mycket erfarenhet från Europa som givit mig mycket råd. Du kan behålla dina traditioner, men du måste anpassa dig till samhället och förstå hur svenskarna tänker och arbetar sade han. Det andra är en annan god vän, Lasse Törnqvist, som varit mitt bollplank under hela resan. Han har lärt mig mycket om hur saker och ting fungerar.

Du är femte generationens bagare – vad gjorde de fyra före dig?

De bakade bröd. Av tradition bakade man alltid i hemmet i Mellanöstern förr, det har också med kultur och relationen till gud att göra. När min farfars farfar kom till Damaskus runt 1850 öppnade han ett litet ställe där han började baka åt folk. Där började allt.

2013 sade du att du skulle dra dig tillbaka inom ett par år och lämna över till nästa generation. Hur går det?

ANNONS

Min äldste son har börjat organisera allting från grunden nu, men det har tagit lite längre tid än vad jag trodde. Han ska ta över om några år. Jag hoppas det går fort så jag kan koppla av och ta lite semester snart, jag har jobbat lite för hårt. Jag går nog ner i arbetstid så småningom.

Vad ska du göra när sonen tagit över?

Planen har varit att jag ska sköta en stiftelse vi startat, Bröd för livet, som ska jobba för behövande. Vi har skänkt 15 procent av bolaget till stiftelsen. Behovet av hjälp är stort utomlands, speciellt i områden med krig och utsatthet. Arbetet är inte igång än, men en tanke jag haft är att stiftelsen ska tillverka någon form av färdigt matpaket med näring och lång hållbarhet som går att leverera över hela världen. Än så länge är det bara en idé.

Vilken roll har du i företaget idag?

Jag har börjat försöka begränsa min roll i företaget, innan har jag varit inblandad i allt. Ekonomi, bakning, städning. Min son har börjat hjälpa mig att sätta gränser. Jag sköter affärerna, tar hand om investeringar och har hand om mycket kontakter. Just nu håller jag på mycket med det nya bygget.

ANNONS

Svårigheter med att frysa det färska tunnbrödet har varit ett hinder för expansion. Hur går det?

Nu går det väldigt bra och vår produktutvecklare Jan-Olof har varit viktig i det arbetet. Nu ska vi också bygga ett stort fryslager, bröd måste frysas snabbt för att behålla sin höga kvalitet. Sen kommer vi kunna sälja över hela Europa. Idag säljer vi lite till Norge och Danmark, men inte mycket.

Förra året var du 57:a på GP:s lista över Göteborgs 100 mäktigaste. Hur mäktig är du?

Jag undrar vad jag gör bland dem? Haha. Jag har inget svar, jag vet inte varför. Jag är hundra procent säker på att det finns både duktigare och mäktigare människor som skulle kunna vara på den listan.

Mäktig eller inte – lyckats har du gjort. Vad är det viktigaste för att lyckas som ny i Sverige?

Det viktigaste är att anpassa sig till det svenska samhället, det borde vara ett krav. Vi kan inte vara tio eller 20 samhällen i ett litet land, vi måste vara ett.

Ålder:54 år.

Bor:Villa i Örgryte.

Gör:Grundare, ägare och vd för Liba Bröd AB.

Bakgrund: Kom till Sverige från inbördeskrigets Libanon 1989. Bodde i Malå och Avesta till slutet av 1992, då han skaffade lokal och började baka bröd på Hisingen. Blev kvar på ön till 1999 innan han köpte tomt och byggde bageri vid Alelyckan. Bygger ut 2016.

Att leda familjeföretag

Det är väldigt lätt för mig, men väldigt jobbigt för dem. Haha! På jobbet är de inte min son eller min fru, utan medarbetare. Så fort jag kommer hem blir jag pappa och man, men här är det jobbet som gäller. Utan jobb tappar man familjen, det är viktigt att kunna försörja och ta hand om sin familj.

Bagaryrket

Det är kul, jag tycker om det jag gör. Jag älskar yrket, bageriet och lukten av bröd. Det är ett privilegium att få jobba med någonting man tycker om. Hemma får jag inte baka, jag strör för mycket mjöl omkring mig när jag jobbar. Min fru blir arg och slänger ut mig när hon får damma mjöl i taket.

Kärleken till bröd

Jag tycker om alla sorters bröd när jag får äta dem färska och fortfarande lite varma. På restaurang brukar de komma med en korg hembakt bröd och man brukar ta ett. Jag tar tre, fyra stycken. Sorter, smaker, hur man bakar och hur länge man jäser brödet – det är en stor kunskap. Bröd är konst.

ANNONS