Ekonomer prognostiserar. De gör det hellre än bra. Vilket inte är så konstigt, för 25 år sedan fanns varken Google eller Airbnb eller Uber eller eBay eller Amazon eller Netflix eller PayPal eller Facebook – fanns ens Mark Zuckerberg? – företagen som givit oss helt nya vanor och helt nya ovanor (och i mitt fall både mobiltumme och gamnacke).
Att företagsvärlden förändras snabbare än du hinner säga Yahoo! tycks inte bekymra ekonomerna. Tvärtom. Firmor föds ena dagen och dör nästa – inom tech-sektorn i synnerhet – och risken för feldiagnos är numera så stor att ingen egentligen förväntar sig att du ska pricka rätt. Att gissa är viktigare än att gissa rätt.
LÄS MER:Gör stad av miljonprogrammen
Ofta görs profetiorna i egenintresse. Siarna har en agenda. Den underliggande och pådrivande förhoppningen är förstås att spådomarna ska bli självuppfyllande, att de ska framstå tillräckligt sanna för att besannas. Robert K. Merton, professor i sociologi vid Columbia University, myntade begreppet 1949 i boken “Social Theory and Social Structure”:
”Den självuppfyllande profetian är, från början, en falsk definition av situationen som framkallar ett nytt beteende som gör att den ursprungliga falska föreställningen blir ”sann”. Denna skenbara giltighet hos den självuppfyllande profetian vidmakthåller ett felvälde. För profeten kommer att åberopa det faktiska händelseförloppet som bevis för att han hade rätt från början.”
”Felvälde” – ett träffande ord även som beskrivning av svensk stadsbyggnadspolitik. Inom samhällsbyggnadssektorn prognostiseras det minst lika friskt som inom ekonomisektorn, med den skillnaden att hus, torg, parker, vägar, broar och tunnlar tenderar att överleva lite längre än sociala medieplattformar eller sökmotorer. En självuppfylld profetia inom arkitekturfältet riskerar att stöpas i armerad betong och stå i hundratals år.
LÄS MER:Segregation var en del av planen
Som miljonprogrammet. Jag läser en artikel av Olle Bentzon, Expressens tidigare stadsbyggnadskritiker – han som kallade Rosengård ”Nybyggd slum” (1966) och som förespråkade en utplåning av hela Hammarkullen, ”Spräng höghusen!” (1973) och som försvarade sina rivningsartiklar med att miljonprogrammets ”människoförstöring” var värre än all ”kapitalförstöring” i världen. När han på 60-talet synade befolkningsprognoserna som låg till grund för kommunernas accelererande byggplaner kunde han konstatera att, ”1990, om alla kommunala förhoppningar infrias, kommer Sveriges folkmängd ha stigit till 80 miljoner”.
LÄS MER:Så ska förorten lyftas!
Känns det igen?
2035 ska göteborgarna vara 150 000 fler, hävdas det.
2035 ska en biljon kronor – ett tusen miljarder – 1 000 000 000 000 – ha investerats i stadsutvecklings- och infrastrukturprojekt i Göteborgsregionen.
Det är stadsbyggande på anabola, som vore stadsplanering en sprinttävling, baserat på kommunens alldeles egna ”prognoser”.
Se upp så att inte profetiorna blir självuppfyllande.
