Får man tro Tripadvisor är ”zonen” numera ett av de mest populära utflyktsmålen för turister i Kiev. 33 år efter olyckan fortsätter Tjernobyl att fascinera. I dagarna hade tv-serien ”Chernobyl” (man har behållit den engelska stavningen) premiär på HBO Nordic. Den är regisserad av Johan Renck och Stellan Skarsgård spelar en av huvudrollerna.
LÄS MER:Recension: Chernobyl - HBO Nordic
Från de två avsnitt jag sett verkar det vara, precis som Aleksandr Mindadzes film ”På lördag” från 2011, en Titanic-historia. Vi tittare vet att de som varit av närheten av reaktor 4 är dömda. Det är en berättelse om hur människans övertro på sin förmåga leder till katastrof.
Tjernobyl är också ämnet för flera nya och läsvärda böcker. Tidigare i år publicerades Adam Higginbothams “Midnight in Chernobyl: the untold story of the world's greatest nuclear disaster”. Det är en thrillerlikande redogörelse för olyckan, som också innehåller en fin skildring av sensovjetiskt vardagsliv. Förra året kom Serhii Plokhys ”Chernobyl: history of a tragedy” vilken vunnit flera priser. Förutom att detaljerat berätta om olyckan så tar Plokhy upp politiska konsekvenser. Tjernobyl fick betydelse för glasnost då den på ett konkret sätt visade hur sovjetiska myndigheter ljög. Dessutom kom Moskvas styvmoderliga behandling av Ukraina och Vitryssland att förstärka olika nationalistiska strävanden.
Den mest egensinniga av de nya böckerna om Tjernobyl är Kate Browns hyllade ”Manual for survival: a Chernobyl guide to the future” som publicerades tidigare i år. Brown, som är historiker och professor vid MIT i USA, tar sin utgångspunkt i att enligt FN så är det officiella dödstalet efter Tjernobylolyckan bara 54 personer. Samtidigt menar Greenpeace att omkring 200 000 dog. Hur kan spannet vara så stort och varför görs inte mer för att få fram en siffra vi kan vara överens om? undrar Brown.
Hon beger sig till Ukraina, Vitryssland och Ryssland där hon gräver i arkiv och gör intervjuer. Mycket av det material hon hittar är hon den första att ta del av.
De sovjetiska myndigheterna saknade både kunskap och handlingsplan för olyckan. Beslut kunde därför vara motsägelsefulla och syftade långt ifrån alltid till skydda befolkningen. Samtidigt som man tömde zonen på 120 000 människor skickades 600 000 personer dit för att städa upp. Och när säkerhet ställdes mot att stänga fabriker valdes ofta fortsatt produktion.
Centrum ansågs viktigare än provinsen. För att inte radioaktivt nedfall skulle spridas till Moskva bombade man moln med silverjodid. På så sätt skyddades huvudstaden och radioaktivt regn föll istället ner över byar i Vitryssland.
Titeln ”Manual for survival” syftar på de manualer som togs fram av sovjetiska myndigheter och som delades ut till boende i områden med radioaktivt nedfall. Budskapen i manualerna var ofta motsägelsefulla. Strålningsnivåerna sades vara ofarlig, samtidigt som det påpekades att de boende inte skulle äta lokal mat eller låta sina barn vistas utomhus. Att följa råden var ofta praktiskt omöjligt.
Medan de flesta skildringar av Tjernobyl koncentrerar sig på själva olyckan så berättar Brown vad som hände sedan. Hjältarna i hennes bok är därför inte främst räddningspersonal, utan personer, ofta kvinnor, som uppmärksammat missförhållanden och kämpat för att få myndigheter att erkänna dem.
När det gäller dödstalet talar Brown om minst 130 000 döda. Konflikten handlar om vilka konsekvenserna är av att ha blivit utsatt för en lägre strålning under lång tid. Att den officiella dödssiffran bara är 54 personer beror, enligt Brown, på att olika internationella aktörer, som Internationella atomenergiorganet IAEA, har velat ge en mer positiv bild av kärnkraft och därför inte gjort tillfredsställande utredningar.
LÄS MER:Drömmen om Storryssland tar plats i fiktionen
Tjernobylolyckan är något som fortfarande pågår. I norra Ukraina följer Brown med blåbärsplockare ut i skogen. Bären innehåller förhöjda halter av cesium-137, några har för höga värden för att exporteras till EU. Ändå säljer de bären till en grossist. Plockarna berättar att de ”heta” bären blandas med bär med lägre värden för att sedan exporteras till EU.
”Manual for survival” ger på många sätt en ny bild av Tjernobylolyckan. Den är särskilt aktuell eftersom det numer även inom miljörörelsen finns de som är för kärnkraft, åtminstone under en övergångsperiod. I en intervju säger Brown sig inte nödvändigtvis vara emot kärnkraft, men anser att vi måste förstå Tjernobyl bättre. Hon menar att om de långsiktiga konsekvenserna av olyckan vore mer kända skulle förmodligen kärnkraft kritiseras hårdare.
