Nu kommer nassarna till Kungälv. Jag vaknade på valborgsmorgonen och insåg att jag var tvungen att skriva den här texten. Jag hade drömt, någon sorts livfull dröm med andra skrivande personer. Vi var tillsammans och vi var inte rädda.
Idag är det arbetarrörelsens dag. Det är också en dag när nazisterna i Nordiska Motståndsrörelsen tågar genom Kungälv. Jag läser att de gjorde det redan 1 maj 1945, en vecka innan andra världskrigets slut. Människor i min närhet har de senaste veckorna frågat varandra om de ska åka till Kungälv för motdemonstrationen. Vissa har inte känt till att NMR fått polistillstånd att vara där, andra har tyckt att demon är förlagd tidigt, somliga undrade om det inte vore bättre att stanna kvar inne i Göteborg och gå i något av tågen här.
Nassarna kommer till Kungälv. Jag förstår alla era behov, det är ni som inte förstår mina. Under NMR:s tillståndsbeviljade demonstrationer 1 maj 2018 i Ludvika och Boden gjordes givetvis rasistiska uttalanden. Det talades om en judisk världskonspiration och Förintelsen förnekades. De är ju nazister.
Det smakade inte som det skulle men jag lyckades välsigna vinet. Ett desperat försök att hålla historien tillräckligt nära för att kunna ta farväl.
Nassarna kommer till Kungälv. Jag är rädd att ingen kommer vara där och jag är rädd att de som är där inte är rädda. Och ikväll börjar Yom HaShoah, minnesdagen för Shoahs offer. Den infaller några dagar efter Pesachs slut, det var i lördags och en person sköts ihjäl i en synagoga i San Diego. Pesach är att minnas uttåget ur Egypten och befrielsen. Jag gjorde kanske något rörande när jag köpte mat för flera hundra och stod och kokade gefilte fisch, rev pepparrot och malde valnötter i flera timmar. Det smakade inte som det skulle men jag lyckades välsigna vinet. Ett desperat försök att hålla historien tillräckligt nära för att kunna ta farväl. Ett försök att smaka saker innan de försvann. Ät dessa bittra örter doppade i saltvatten. De är tårar och de lägger sig på din tunga när du säger mitt namn.
Nassarna kommer till Kungälv. Nu skriver jag den här texten igen. Den om när en högtid om våra oförätter, vår befrielse eller om de som gått före oss sammanfaller med en nazistisk demonstration. Jag skriver till min sambo: tack för kaffet försöker skriva en text om nmr och första maj å så, som vanligt typ.
Varje gång nassarna kommer till Kungälv är samma dag som någon lämnade sina dockor och sitt vatten. Varje gång nassarna kommer till Kungälv är samma dag som någon väntar vid brevlådan. Under krigsåren i Sverige gick min farmor ut till brevlådan varje dag för att se efter livstecken från sin mamma. Det kom standardiserade brevkort – jag mår bra tack för paketet - och det kom ingenting. Och efter kriget kom det rapporter från Röda Korset. Och det var upprepad kontakt med UD för att farmors mamma skulle få inresetillstånd. Och efter kriget kom det rapporter från Röda Korset.
Idag går jag tillsammans med er på gator i Kungälv och Göteborg. Vi kommer att känna på varandras bultande som hänger innanför våra hjärtan.
Jag märker att jag i vissa sammanhang börjar vika in min stjärna innanför hjärtat. Där får den bulta, jag står inte ut med skammen eller misstänksamheten. Det kan vara en blick och det kan vara läkaren som utbrister "men du ser ju hur svensk ut som helst".
Jag tror det var en sorts komplimang. Det är namnet som avslöjar det bultande och jag vet att ni andra inte kan gömma era ansikten eller era händer. Och vi har det gemensamt att det här landet på ett eller annat sätt svikit eller sviker våra namn.
Idag går jag tillsammans med er på gator i Kungälv och Göteborg. Vi kommer att känna på varandras bultande som hänger innanför våra hjärtan. Och vi kommer att vara kroppar som är där andra kroppar är. Och vi kommer att tro på en annan värld där många kroppar tillsammans åter kan fästa stjärnorna på himlen.
Imorgon går jag tillsammans med er på gatorna och tänker på vad rabbi Abraham Heschel – aktiv i den amerikanska medborgarrättsrörelsen på 60-talet – sa: "Jag ber med mina fötter". Och jag säger också: "Svarta tupp, tupp svart som natten, snart blir din tid att förblöda".
FOTNOT: Channa Riedel är poet, skribent och musiker. Hon har studerat på Författarskolan Biskops-Arnö och utbildar sig nu till improvisationsmusiker vid Högskolan för scen och musik i Göteborg.
