Mikael Persbrandt och Anna Odell.
Mikael Persbrandt och Anna Odell. Bild: Björn Larsson Rosvall/TT

Anna Odell ger kvinnan plats som betäckare

X & Y är ett feministiskt uppror på filmduken. Trots alla anspelningar på galenskap vet regissören exakt vilka fördomar hon vill dissekera – och varför.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Jag har längtat efter en berättelse om det förföriska, förrädiska Skogsrået. Nu är den här.

På tisdag kväll är det galapremiär för Anna Odells snackis X & Y. Den inviger Stockholms filmfestival, som nu, ett år efter #Metoo, visar upp sitt mest jämställda program hittills. En mer perfekt öppningsfanfar har jag faktiskt svårt att tänka mig. X & Y är nämligen ett brinnande feministiskt uppror förklätt till långfilm. Ett konstnärligt ställningstagande av sällan skådat slag – där samtliga inblandade går "all in" med fascinerande resultat.

LÄS MER:Tio filmer du inte får missa i höst

I centrum står Anna Odell (Konstnären, Kvinnan) och Mikael Persbrandt (Skådespelaren, Mannen). I media har deras personligheter redan cementerats som gränslösa. Den ene en självupptagen alfahanne, den andra en sinnessjuk hysterika med tvivelaktig moral. Nu är de beredda att, under ytterst kontrollerade dramaturgiska former, "göra vad som helst". Anna Odell förklarar en av grundpremisserna för filmens två skeptiska manliga producenter: hon vill utmana Persbrandt genom att spela in två sexscener. En där han på riktigt penetrerar henne och en där hon på riktigt penetrerar honom.

ANNONS

Sarkastiskt och samtidigt aggressivt utagerande ställer Odell våra nedärvda stereotypa föreställningar på ända. Dem vi burit med oss sedan antiken då Aristoteles filosoferade om Mannens rätt att fritt och obetänksamt fylla Kvinnan med sin säd. Kvinnan som den passiva mottagaren, både av säden och konsekvenserna. Hon, den ansvarstagande, i evigt underläge, med de egna insatserna osynliggjorda. Kort sagt: sen servila mänskliga behållaren för Mannens barn.

Hur blir det med omvända roller – om Kvinnan tar plats som betäckaren, den som uppfyller oss, det hänsynslösa geniet, Demonregissören som tvingar omgivningen att lyda minsta vink för att sedan ursäktas allt? Konstnären som lustfyllt och koleriskt manipulerar sina skådespelare – dessutom utan manus (en dödssynd i Filmsverige).

LÄS MER: Skådespelaren och Konstnären har en film ihop

X & Y är en filmisk Egalias döttrar för 2000-talet, eller för den som så vill: en uppdatering av Mai Zetterlings film Flickorna från 1968. Allra mest har den ändå gemensamt med Joanna Rytels utmanande filmer som Djurperformance, Moms on fire, Hard on och Me seal baby.

Anna Odell tar på sig en strap-on och mind-fuckar biopubliken. Allt med udden riktad mot mansdominansen och kvinnoföraktet i film- och konstvärlden. Och bäst av allt är att hon inte är ensam. Tätt intill i förhörsrummet sitter Mikael Persbrandt - som ni aldrig sett honom förut. Till sin hjälp har duon också en mängd alter egon, och varsin psykolog. I den stjärnspäckade ensemblen ingår Vera Vitali, Jens Albinus, Trine Dyrholm, Sofie Gråbøl, Thure Lindhardt och Shanti Roney. Här planteras frön och skapas konstbarn. Här bränns (kanske) gamla scenerier ner för alltid, för att ge plats åt något nytt. Det är upp till oss.

ANNONS
comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS