LÄS MER:Det hände sedan med Göteborgs TV-pucklag från 2006
Andreas West:
"Det var en fantastisk upplevelse. Vi var ett härligt gäng som verkligen var ett lag. Vi spelade som en enhet. I dag hoppas jag att de som är med i TV-pucken verkligen njuter av att få vara med. Den där häftiga tiden minns man resten av sitt liv.
Efter TV-pucken fortsatte jag spela i Frölundas juniorer, men jag drabbades av skador och slutade när jag var 20. Då började jag coacha direkt. Jag fick vara med som assisterande i Frölundas J18-lag och var där i fem år. Parallellt med det gick jag på Chalmers och läste till civilingenjör. Jag visste inte vad jag skulle göra så jag skaffade mig en utbildning.
Samtidigt var det jobbigt att sluta spela. Många unga personer identifierar sig med sin idrott. När man inte kan utöva sin idrott är man inte längre den man trodde att man var. Det är klart att det var skittufft i början.
2016 började jag jobba för en Kanadabaserad ishockeyagentur. Jag blev nyligen licenserad agent. Så i dag försöker jag hålla mig uppdaterad på vad som händer i hockey-världen och hockey-Sverige. Sedan ser man förhoppningsvis någon juniormatch på kvällen.
Den första årskullen som jag jobbat med föddes 2000. Rasmus Dahlin är en av de jag jobbat med. Samuel Fagermo är en annan. Jag trodde inte att jag skulle bli agent. Jag ville bara skaffa mig en vettig grund att stå på inför framtiden. Det var inte självklart för mig att fortsätta i hockeyspåret. Men lite tillfälligheter gjorde att det blev så.
Jag brinner ju för sporten och älskar att jobba med unga duktiga spelare som gör allt för att lyckas. Det är sjukt inspirerande att jobba med såna killar. Jag är lyckligt lottad som får jobba med detta."
Sebastian Blomstervall:
"Det är 12 år sedan nu. Det är ju helt sjukt. Man minns det där sista målet som Dennis gjorde på övertid. Känslan av lycka och lättnad. Vi var ett riktigt härligt gäng. Det var det som gjorde att vi tog oss långt. Det fanns inga supertalanger utan alla drog sitt strå till stacken.
Efter TV-pucken spelade jag kvar i Frölunda tills jag blev för gammal. När det var dags att gå vidare var min tanke att skulle försöka spela hockey i USA. Jag var där tre månader men det gick inte som väntat riktigt. Det var en rolig upplevelse men jag passade inte i deras filosofi. Så jag vände hem igen och spelade i Kungälv med min gamle tränare. Efter några säsonger i Bäcken så tänkte jag lägga skridskorna på hyllan. Men det var svårt att sluta så jag gjorde en comeback och sedan blev det en säsong till i Mölndal. Men nu har jag inte spelat på en säsong.
Jag saknar gemenskapen av att vara i ett hockeylag, med omklädningsrum och allt det som hör till. På den tiden brann jag verkligen för ishockeyn. Jag minns att jag var duktig, men det var alla andra också. Man ville verkligen få spela i Scandinavium och åka in genom indianen. Det var en proffskarriär man ville åt. Men efter något år märkte jag att de killarna jag spelade med brann mycket mer för det än vad jag gjorde. Mina tankar på en hockeykarriär började mattas.
När jag kom hem där efter USA var det naturligt att hockeyn inte skulle bli min karriär. Jag började läsa sjöfart och logistik på Chalmers och sedan började jag jobba på ett rederi. Jag träffade en fantastisk tjej som jag gifte mig med i september förra året. Där är vi nu. Livet går vidare.
Det var helt fantastiska tider, när man tänker tillbaka på det."
Casper Carning:
"Det var stort att vara med på tv. Hela den grejen var stor. Det var ju första gången man var med på tv. Dessutom fick man möta alla de som var bäst just då.
Vi hade ett powerplay som gjorde att vi vann. Det var väldigt bra. Jag stod mest och sköt och ibland gick pucken in. För det mesta var det Sebastian Blomstervall som skötte allt annat. Han var extremt duktig. Det var bara att ge honom pucken.
Efter turneringen så spelade jag i Frölundas juniorer ganska länge. Jag blev utlånad till Borås tillsammans med några andra Frölunda-juniorer när de låg i allsvenskan. Det blev väl kanske en halv säsong där. Vi var några stycken som var på gränsen men inte fick kontrakt med Frölunda. Då kände jag att jag skulle försöka mig på en civil karriär istället.
Så jag började plugga försäljning och marknadsföring. Samtidigt höll jag igång med Bäcken. Det var väldigt roligt. Det var som att komma tillbaka till junioråldern. Man hade mycket dötid när man pluggade så det var perfekt att spela samtidigt.
Man hade ju själv en känsla om att det kunde bli något annat än hockeyn. Men de där åren var roliga. Man fick uppleva mycket. Tyvärr var jag helt enkelt inte tillräckligt bra.
I dag jobbar jag på ett företag som jobbar med varumärkeshantering. Det är något helt annat än ishockeyn men ett roligt företag att jobba på."
