På lördag kväll äger en extra experimentell dansföreställning rum på Atalante vid Skanstorget i Göteborg. Där uppförs gästspelet The most human, med Robin Jonsson som koreograf. Sitt unika dansverk har han skapat för den mänsklige dansaren Ludivg Daae och roboten Alex, som tillsammans tar rörelserna till nya nivåer. Samtidigt ställer föreställningen frågor om artificiell intelligens på sin spets.
– Jag har länge tänkt att dagens NAO-robotar är så avancerade att de lätt skulle kunna bli performers, och vara närvarande på scenen, säger Robin Jonsson som gärna i sina dansverk tematiskt knyter an till populärkultur, sinnen, rörelser, natur, skräck och tillhörighet.
Sedan han fått kontakt med en robotutvecklare vid Linköpings universitet åkte han dit titt som tätt, för att lära känna robotarna och lära dem dansa.
LÄS MER:Augot erövrar rummet på Atalante
Hur gick det till?
– Lite förenklat kan man säga att de har sensorer på kroppen och när du trycker på dem så lagras deras aktuella kroppsfunktion. Du laborerar också med koder och vinkelgrader, och kan positionera roboten i rummet. Ibland är det dock lite svårt för dem att hålla balansen.
Vad kan en robotdansare tillföra som en mänsklig dansare inte har?
– De kan göra rörelser som människor inte ens kan utföra: som att sitta stabilt på huk, på ett ben. Och utifrån den positionen utföra en dans. De kan också vrida leder på helt andra sätt, spela upp vilket ljud som helst i världen, tala med vilken röst som helst och så vidare. Så roboten har en speciell närvaro, som vi inte utforskat än och inte riktigt vet så mycket om.
Vad har er dansföreställning väckt för reaktioner?
– Jag förväntade mig att människor skulle bli provocerade, men så har det inte alls blivit. Istället har vi fått väldigt positiv respons och mycket fina recensioner efter premiären i Stockholm i maj.
LÄS MER:Kroppen bär unga minnen
Många tycker att roboten Alex är gullig, fascineras av att hen kan se dem i ögonen, prata och bete sig lite som en människa.
– Vi har fått tusen frågor efter föreställningen kring vad som är programmerat och vad Alex gör självständigt.
Hur mycket är självständigt?
–Alex är väldigt kompetent, men det krävs ändå en mänsklig curering. Hen går lite dåligt och snubblar på vissa underlag, Annars är hen oerhört kapabel.
The most human väcker frågor om robotarnas ökade närvaro i samhället på sikt: inte minst inom serviceyrken, industrin och vården.
Robotar riskerar att ersätta människor på arbetsmarknaden, ta över deras jobb, eller samarbeta med människorna sida vid sida. Dansare sliter ofta ut sina kroppar i unga år.
LÄS MER:Shana Moulton undersöker om lycka kan köpas för pengar
Finns det en risk att robotarna på sikt kan komma att ersätta dansare?
–Det finns absolut en sådan risk i samhället i stort. Det är lite för att väcka den typen av funderingar som vi sätter upp den här föreställningen. Samtidigt tror jag inte att risken är överhängande inom just dansvärlden - som är så väldigt o-digitaliserad. Robotarna kan här istället tillföra något, vara hjälpmedel och skapa ny dynamik inom dansen. Så jag tror på en fruktbar samverkan mellan dansare och robotar.
The most human är en uppföljare till Robin Jonssons tidigare verk Simulations med flera där virtuella kroppar från tv-spel simulerades på scen av mänskliga dansare.
LÄS MER:Dansens dag firas över hela Göteborg
Att få arbeta med Alex har varit spännande och berikande, menar koreografen:
– Ibland gör Alex något som vi inte riktigt kan greppa: pratar med ord vi inte lärt hen eller hittar på egna rörelser. Vi behöver fundera mer över robotar. Kan de beröra, känna empati? Vad är de egentligen för slags varelser?
The most human TRAILER from Robin Jonsson on Vimeo.
