Sprakande union mellan öst och väst

Ibland är det tur att kameran alltid är med mig. Istanbul fullständigt överrump­lar besökaren med upplevelser, allt från Sultan Ahmet-moskéns (Blå moskén) magnifika interiör och närliggande Basilika­cisternens mystik till livliga basarer och minareternas konstant närvarande böneutrop. Att i Blå moskén ta av sig skorna, sakta vandra ut på de enorma mattorna i strumplästen och se sig om är en mäktig upplevelse. Genom de vackra, nästan overkligt utsmyckade fönstren skiner solstrålarna in och kastar långa skuggor. Den här intensiva, även för mig nästan religiösa, upplevelsen hängde kvar när vi sedan utforskade andra delar av staden.

Istanbul är historisk mark. Historien är själva fundamentet, hjärtat och identiteten i staden och för att på bästa sätt ta in och smälta intrycken varvade vi ofta och gärna med te (alltid i de ikoniska teglasen), något som för övrigt fyller en mycket central roll i det dagliga livet, inte bara i Istanbul utan i hela Turkiet.

Staden, som länge var känd som Konstantinopel, är en länk mellan öst och väst med en europeisk och en asiatisk del på vardera sida av Bosporen.

Och visst gav det en extra dimension att ena stunden gå längs fiskarna på Galata­bron i Europa, för att sedan hoppa på en av de många färjorna över det legendariska sundet och se solnedgången från Asien. Detta samtidigt som vi fortfarande befann oss i samma stad, det var en speciell känsla.

När många i dag ser en alltmer splittrad relation mellan öst och väst är Istanbul i många fall ett underbart undantag, som visar på en fantastisk union av kultur, religion och mångfald.

Om någon frågar mig vilken stad som jag i efterhand funnit mest spännande och intressant hamnar Istanbul i topp. Minnena av staden lämnar mig alltid lika upprymd – det är en plats som rymmer så ofantligt mycket. En historia som väcker fascination och fantasi, sprakande kultur och energi.

LÄS MER:Venedigs granne knockar med sin charm

LÄS MER:Se ner på Göteborg

Jonas Jacobsson

tvadagar@gp.se