Blinda Blackie fick ett nytt hem

ANNONS
|

Blackie springer före oss på gångvägen mellan husen. Hon viftar på svansen och familjens andra fyrbenta medlem Bamse pinnar efter.

– Blackie älskar harar, berättar matte Linda. Hon brukar kuta efter dem in i skogen – men hon springer aldrig in i något träd utan sicksackar emellan.

– Och hon vet precis när det kommer en trottoarkant och hon ska lyfta på fötterna, fyller husse Henrik i.

Det var i mars i år som Linda Tornblad och Henrik Lilja hittade valpen Blackie på en strand i Thailand.

Hennes ena öga var då nästan uppätet av bakterier, det andra såg inte heller bra ut – hon var undernärd och uttorkad. Hon var så liten att Linda och Henrik först trodde att Blackie var en kattunge.

ANNONS

De tog henne till djurcentret Lanta Animal Welfare på ön Koh Lanta där man ville försöka behandla Blackies ögon. Innan hade Linda och Henrik letat efter Blackies mamma men fått veta att hon blivit ivägschasad från hotellområdet – någon ägare fanns inte.

– Men ändå var Blackie så lycklig när vi träffade henne, minns Linda. Hon hoppade runt helt obekymrad över livet.

På djurcentret satte man in en antibiotikakur, men resultatet skulle visa sig först när Linda och Henrik rest hem.

Deras semester närmade sig slutet och även om tankarna kring att adoptera Blackie fanns där redan då kände de sig lite osäkra. Om Blackie blev blind, skulle de klara det? Vad innebar det att ha en blind hund?

Så trots att det var svårt, och de storbölade som Henrik uttrycker det, åkte Linda och Henrik hem för att fundera igenom saken ordentligt. Men det dröjde inte länge innan de bestämde sig för att adoptera Blackie, även fast hennes syn inte kunnat räddas.

– Vi läste på massor, berättar Henrik. Vi trodde att det skulle bli mer jobb. Men vi har inte behövt använda några av de knep vi lärde oss som skulle underlätta för Blackie.

ANNONS

– Man glömmer bort att hon är blind, konstaterar Linda. Hon beter sig inte som en blind hund.

Men när de väl hade bestämt sig för att adoptera Blackie följde månader av väntan.

Innan den lilla valpen fick lov att resa skulle hon vaccineras mot rabies och sitta i karantän i tre månader. Därefter behövdes en flygvolontär som kunde ta henne till Sverige.

– När vi väl fick beskedet att hon skulle komma, då rann glädjetårarna, säger Linda.

Det var i augusti och plötsligt hade de två valpar i huset. Drygt en månad innan Blackie anlände till Göteborg hade Bamse flyttat in hos Henrik och Linda.

– Bamse var ett infall men det har gått jättebra, konstaterar Linda med ett leende. Blackie och Bamse älskar varandra. Fast ibland blir Bamse avundsjuk. Blackie blir alltid så exalterad när vi kommer hem och hon springer direkt och hämtar leksaker. Då kan Bamse bli lite sur.

– Blackie är den gosiga, fyller Henrik i. Och hon skäller inte på andra hundar.

Blackies första jul i Sverige har passerat och båda hundarna fick fina julklappar.

– Jag hade köpt tomtedräkter också, som de fick på julaftons morgon, berättar Linda och skrattar lite.

ANNONS

– Det är tur att det inte är lättare och att det inte går snabbare att adoptera, säger Henrik med ett snett leende. Då hade vi nog haft ett helt zoo.

Inne i lägenhetens vardagsrum har Blackie tagit plats i den svarta soffan. Hon har nosen i vädret och fokuserar på vetelängden som står framdukad på bordet.

– Hon är så snäll, säger Linda och klappar Blackie. Hon är helt fantastisk! Och hon älskar att leka. Vi var till en hundgård häromdagen. Där fanns två andra hundar men de ville bara leka med Bamse. Blackie blev så frustrerad.

Blackie kryper upp i Henriks knä medan Bamse lägger sig till rätta på en rosa filt i ett eget hörn av soffan.

– Jag har varit i Thailand så många gånger och sett så många hundar som man har velat göra något för, säger Linda. Att vi kunde bidra till en så stor förändring i Blackies liv… Det känns speciellt att vi kunde hjälpa henne hela vägen.

Linda funderar lite och fortsätter:

– Nu köpte vi ju Bamse. Men jag tycker verkligen att man ska adoptera. Det gör så mycket. Det finns så många hundar som behöver hjälp. Och varje gång man ser hunden man har tagit hand om… Den kärleken. Jag kan verkligen rekommendera det till alla.

ANNONS

Fakta: Linda Tornbladoch Henrik Lilja

Ålder: 27 respektive 35 år.

Bor: På Hisingen.

Familj: Blackie och Bamse.

Gör: Arbetar inom äldreomsorgen.

Intressen: Båda gillar att resa, Henrik spelar gärna tv-spel och Linda tycker om att träna.

Fakta: Lanta Animal Welfare

För mer information om hur man kan adoptera en hund från Thailand, eller hjälpa till som flygvolontär:http://www.lantaanimalwelfare.com

ANNONS