Alltid konstnär: Spåmans serier och spådomar

Linda Spåman är serietecknaren från Göteborg som blev hela Sveriges spådam. Oavsett om det handlar om spela in podd, skapa scenografi eller göra illustrationer är det alltid konstnärskapet som styr henne. I år knackade döden på hennes axel och vred om perspektiven på ett ögonblick.

ANNONS
|

"Jag vill verkligen att det här ska vara ett feel good-reportage", säger Linda Spåman.

Hon rör ihop pulverkaffe med hett vatten i sitt kök i Johanneberg. Författaren, scenografen och illustratören har gjort sig känd för serieromaner som Ett misslyckat självmord i Mölndals Bro och Brf Ensamheten. I vinter är hon dubbelt aktuell; hon har gjort scenografin (en lätt morbid sådan med skelett och en kista full av speglar) till pjäsen Stjärnornas tröst på Stads-teatern, och kommer desstuom snart ut med serieromanen Den första kvinnan. Den har ett otvivelaktigt Spåmanskt omslag; en kvinna med flygande svart hår som omges av ormar, spädbarn och svävande dödskallar. Boken handlar om Lilith, den första kvinnan i skapelsen. Men också om något helt annat.

ANNONS

Linda Spåmans lägenhet är ett milt parfymerat tempel av böcker, teckningar och allsköns magi. Hyllmeter efter hyllmeter av staplade böcker. Tama Janowitz ikoniska novellsamling Slavar i New York trängs med Bret Easton Ellis och Sibyllans Hemligheter, ett standardverk för magi, salongstrick och kortkonster.

Hon visar mig var jag ska sitta, en guldbestänkt tronliknande stol. Linde sitter mittemot, bordet är dekorerat med kristaller, svarta ljus, pentagram i silver och en porslinsskål med smågodis. Trots närvaron av människokranier och ett hundratal dockhuvuden som stirrar tomt på mig från olika delar av rummet känns det…, ja hemtrevligt.

Det är knappast en överdrift att påstå att Linda Spåman tillhör en del av det svenska serieunder som vuxit fram under 10-talet. En till stora delar feministisk rörelse med blyertsspetsen riktad mot misogyni, rasism och klassamhället. Men där serietecknare som Liv Strömquist och Sara Granér har ett budskap djupt rotat i samhällssatiren är Linda Spåman nästan uteslutande privat, med en svart humor som broderar ut berättelserna. Debuten Kötthuvudet ritades fram ur en risig kärleksrelation. En våldsam cykelolycka där hon slog sönder flera tänder blev en viktig händelse.

– Fåfängan och självbilden fick en törn, i dag ser jag att det nog var det bästa som kunde hända mig.

ANNONS

Inspirationen tog fart efter händelsen och hon började skriva på flera bokmanus. “Jag vågar bara om jag förlorat allt”, konstaterade hon i en intervju något år senare.

Och hon har ett mörker som är svårt att värja sig mot. Demonerna är tydligt närvarande. Kanske är hon, som någon skrev, som bäst när är allt känns hopplöst.

Den första kvinnan, Linda Spåmans nya bildroman, är hennes sjätte. Hon berättar att hon arbetar “väldigt disciplinerat” när hon väl bestämt sig för en idé. Boken blev klar på två månader i somras då Linda satt med berättelsen varje dag och ritade.

– Jag ville rita en riktigt svulstig bok med kvinnor med särade ben, nakna kroppar och kött och ben.

Den utspelar sig delvis i nuet, men också i Bibeln.

– Det är en slags drömberättelse som handlar om Lilith, den första kvinnan på jorden. Hon bryter upp ur paradiset och säger att hon hellre sover vid en sjö och har sex med ormar än att leva en dag till i en konform parrelation.

Varför skrev du den här boken?

– Den handlar om Lilith men också om min livmoder-halscancer. Man säger att livmodern är kvinnans själ och vissa påstår att kvinnor blir mer harmoniska och lugna om man tar bort livmodern. Så boken handlar om livmodern som en urkraft.

ANNONS

Det var i våras cellförändringarna i Linda Spåmans kropp upptäcktes. Det har blivit ett ångestfyllt år för henne, med regelbundna operationer i kroppsvävnaden för att hindrautvecklingen av livmoderhalscancer.

– Det är en utdragen, kastrerande process, och jag har tvivlat på om jag verkligen vill göra de här operationerna. Läkarna säger: du måste välja livet! Men så jäkla härligt är det inte att leva. Särskilt inte när man är egenföretagare i kulturbranschen, säger hon och skrattar.

Samtalen med familj och vänner har blivit många. Livets skörhet har gjort sig påmint på ett brutalt sätt.

– Sjukvården är så besatt av att man ska leva.

Hela samhället är väl besatt av att vi ska leva?

– Precis. Men livet är inte lovat någon av oss. Och då blir det ett stort tabu att säga 'jag vet inte om jag orkar operera mig för att vara kvar i livet'. Det tror jag är ett stort problem i samhället i dag. Många ungdomar upplever en stor meningslöshet, men ingen vill prata med dem om det. Nu tycker jag inte att det är meningslöst att leva. Det är ju underbart att leva. Men jag tycker inte det är självklart att alla ska leva till vilket pris som helst.

ANNONS

Linda Spåman växte upp i Lindome (“inte mycket utrymme för fantasi där ska jag säga”), var ett grubblande barn.

– Jag älskade böcker och satt ofta på biblioteket. Men skolan var det värsta jag visste, jag blev så uttråkad.

Hon ville snabbt komma bort från barndomen. Tycker i dag, när hon är spådam, att folk ”hänger sig kvar vid barndomen på ett väldigt oattraktivt sätt”.

Har du alltid varit en lyssnande människa?

– Ja, jag var ett tyst ensambarn som tillbringade mer tid med vuxna än med andra barn. Då blir man en lyssnande person, lite lillgammal.

Under många år har Linda Spåman mött människor och spått dem med en tarotkortlek. Upprinnelsen var att en kvinna ringde till henne en dag och frågade om hon var en “real fortune teller”. Linda Spåman, en äkta konstnär med ett äkta efternamn men på intet sätt en äkta spådam, var tvungen att tacka ja. Resten är, som man säger, historia.

Under vårt två timmar långa samtal poängterar hon vid flera tillfällen att allt hon gör, gör hon i rollen som konstnär. Men hon medger också att spådamen håller på att ta över, den har blivit en del av hennes persona.

– Jag tror att människor längtar efter riktiga samtal och jag är otroligt intresserad av mänskliga historier. Jag har själv gjort tusen fel i livet och kan säga ’så här var det för mig’. Vissa historier jag får höra är otroligt bra, så bra att fantasin skulle aldrig räcka till. Människor berättar om tabun, att de kanske inte älskar sitt barn eller att de vill vara otrogna.

ANNONS

Hon spår privat, på företagsfester och i sin podd Äkta Spåman Podcast. Där träffar hon kända svenskar som Kicki Danielsson och Suzanne Osten för att prata om livet. Det senaste mötet var med Sture Bergwall, som nu är frikänd från de åtta mord han tidigare har dömts för och har skrivit en bok om sin metamorfos till seriemördaren Thomas Quick.

– Jag tror att alla människor har en relation till honom och jag tror att alla tycker han är rätt läskig. Jag blir lite förförd av alla människor jag möter i podden. Och jag tyckte att Sture Bergwall jobbade mycket med förförelsen i sitt sätt att prata.

Som i att han var manipulativ?

– Inte riktigt. Jag vill nog att han ska vara Sveriges Hanibal Lecter, men det intrycket fick jag inte alls. Inte alls samma flärd.

I podcasten frågar Linda Spåman alltid de personer hon möter om deras erfarenheter av magi. Så jag kan inte låt bli att fråga henne detsamma.

– Jag har massor av erfarenheter av magi. Och sedan tror jag, även om det här låter lite klyschigt, på det det magiska mötet mellan människor, säger hon och ler.

Men faktisk magi?

– Jag kan inte berätta om mitt utövande av magi. Men jag har fått saker jag önskat mig och jag brukar utföra ritualer. På midsommar genomför jag ett bad i oxblod till exempel, för att få kraft och styrka. Men det är väldigt suspekt att prata om och det är väldigt privata upplevelser.

ANNONS

Vår tids nyväckta intresse för andlighet och till och med det mystiska är inte bara socialt acceptabelt, det har skapat nya profeter och en miljardindustri av kurser, böcker och livsstilsaccessoarer. Men Linda Spåmans intresse för magi och häxkonster tillhör fortfarande det förbjudna.

– Ja, det är populärt att vara andlig. Yoga-andlig, som Malin Berghagen. Men en annan sorts andlighet blir vi rädda för och kan eller vill inte hantera. Du vet, satanister har förmodligen spännande berättelser.

Själv håller Linda på med en handbok för unga häxor, som innehåller ”handfasta råd om livets mening”.

– Häxan är en slags frizon för kvinnligt avvikande beteende, för alla som vill leva sitt liv på sina egna villkor. Gå sin egen väg. Men jag befinner mig i ett vägskäl, som man brukar säga i tarotkortens värld. Får jag vara frisk framöver vill jag åka till Shanghai. Jag tror på äventyret.

3 drömgäster i podden:

Joan Collins

"När jag är vilse i livet brukar hennes memoarer Mestadels har jag njutit vara svaret på frågan!"

Marie Laveau

"Magiker, mystiker och voodoo-praktiserande! Kanske via hologram?"

Lars Von Trier

"Jag älskar Lars Von Trier på ett ohälsosamt sätt."

Linda Spåman

Ålder: 40 år.

Bor: Lägenhet i Johanneberg.

Familj: Ja.

Bakgrund: Konstnär, illustratör och scenograf. Gör den uppmärksammade podden Äkta Spåman Podcast.

Aktuell: Med serieromanen Den första kvinnan och som scenograf för Stadsteaterns Stjärnornas tröst som har premiär nästa lördag, 26 november.

ANNONS