Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

I behov av hjälp. Väldigt många gör det de kan; väljer vegetariskt oftare, källsorterar och släcker lampor. Det är bra, men inte tillräckligt. Insatserna kan aldrig bli tillräckliga så länge de är individuella, skriver debattörerna.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Överrösta fossillobbyn – kräv bindande klimatavtal

Problemet är inte mänsklighetens kortsiktighet. Problemet att de styrande – som borde visa oss vägen framåt – hittills har övergivit oss. Nu är det dags för en politik som ger ett starkt och helhjärtat stöd för omställning. I morgon samlas vi för att visa att vi menar allvar, skriver en lång rad Göteborgsprofiler.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

En blekblå prick i rymden – a pale blue dot – är orden astronomen Carl Sagan använder för att illustrera kontrasten mellan vår planets betydelselöshet i universum och det absoluta livsvillkor den utgör för mänskligheten. Vore jorden ett rymdskepp i universums mörker skulle vi, dess passagerare, förmodligen styra resursanvändningen på mikronivå. Nu är så inte fallet; jorden är inget rymdskepp och vi har hittills inte kunnat enas om att reglera de koldioxidutsläpp som alla seriösa forskare är eniga om håller på att förändra klimatet på ett sådant sätt att livet på jorden ohjälpligt försvåras.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

På den blekblå pricken pågår ”business as usual”. Bläddra i denna tidning eller lyft blicken; du möts med en sannolikhet gränsande till visshet av uppmaningar om att flyga till ett hotellkomplex i Sydostasien för att njuta av livet, eller ta en långhelg i New York för att shoppa, eller att upptäcka friheten med en ny motorstark bil. Skulle du tveka – kanske har du just läst att artutrotningen har accelererat och att fyrahundrafemtio arter förintats det senaste seklet, och du funderar på om och hur du berättar detta för dina barn – står genast en månghövdad kör redo att skingra din tvekan; du har rätt till dessa härligheter, du bör unna dig ty livet är kort, du är värd detta. Skulle man sammanfatta budskapet från kommersiella aktörer och tillväxtängsliga politiker verkar det vara vår förbannade plikt att unna oss till döds.

Det finns de som menar att situationen är hopplös på grund av människans natur. De säger att vi är obotligt kortsiktiga. Vi tror inte att så är fallet. Vi tror att en stor majoritet visst begriper problemet. Väldigt många gör det de kan; väljer vegetariskt oftare, källsorterar och släcker lampor. Det är bra, men inte tillräckligt. Insatserna kan aldrig bli tillräckliga så länge de är individuella. 

Grundläggande dilemma

Situationen beskriver ett grundläggande samhällsdilemma: alla vet att alla tjänar på minskad fossil förbränning, och många skulle vara beredda att förändra sina vanor om det bara inte vore för misstanken att näste man kommer att nyttja situationen och konsumera desto mera – känslan som uppstår när man burit upp mängder av blöt tvätt för hängtorkning i lägenheten bara för att upptäcka att grannen startat torkskåpet och hängt in tre spetstrosor och ett örngott. Blotta risken att känna sig som en idiot gör att man avstår från att handla. Den krypande känslan av att vi blir lurade när vi skruvar fast en energisnålare batteridriven cykellampa är inte helt grundlös; en stor del av all energikonsumtion och avfallsproduktion sker inom industrin och påverkas bara indirekt av individens vardagsval. 

Problemet är inte mänsklighetens kortsiktighet. Problemet att de styrande – som borde visa oss vägen framåt – hittills har övergivit oss i detta privatmoraliska fångarnas dilemma. Vad vi behöver är infrastruktur och regler som låser upp dilemmat. Vi behöver politik som ger oss ett rationellt trafiksystem bortom massbilismen, som placerar vårt gemensamma kapital så att det slutar mata fossil förbränning, som i stället genom resolut ekonomisk stimulering kickstartar sol- och vindrevolutionen, som minskar vårt sårbara beroende av långtradartransporter och bromsar byggandet av ständigt nya flygplatser och köpcenter, som får oss att konsumera lite mindre och mycket smartare.

Helhjärtat stöd

Vi behöver ett ekonomiskt starkt och helhjärtat stöd för omställning. Vi behöver tala med en röst klarare och starkare än fossillobbyns. Vi behöver bindande överenskommelser som på ett eller annat sätt gör det dyrt att släppa ut koldioxid.

Dessa krav ställer vi nu, söndagen den 29 november (Gustav Adolfs torg klockan 13), tillsammans med en kraftfull opinion i över 170 länder inför klimatmötet i Paris, där skarpa överenskommelser måste till om planeten i längden skall kunna härbärgera det mänskliga livet. Vi uppmanar alla göteborgare att delta.

Agnes Wold

professor och överläkare, klinisk bakteriologi, GU

Björn Siesjö

stadsarkitekt

Catharina Thörn

docent i sociologi, stadsforskare, GU

Christian Munthe

professor, praktisk filosofi, GU

Gert Wingårdh

arkitekt, professor Chalmers

Hans Abrahamsson

docent, freds- och utvecklings- forskning, GU

José Gonzalez

musiker

Kerstin Alnebratt

doktor genus- vetenskap, GU

Lars Henriksson

metallarbetare och författare till boken Slutkört

Sven-Eric Liedman

professor emeritus, idé- och lärdoms-historia, GU

Thomas Sterner

professor i miljöekonomi vid GU och gästprofessor vid Collège de France samt medlem i FN:s klimatpanel IPCC