Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Ökade klyftor inte negativt

Följden av bland annat jobbskatteavdraget har blivit att det i högre grad lönar sig att arbeta.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

I går slog nyheten om att klyftorna ökar snabbt i Sverige ned som en bomb. Stor uppmärksamhet ägnades i ett flertal medier åt det faktum att antalet fattiga i Sverige fördubblats de senaste decennierna. Uppgifterna är hämtade ifrån en aktuell OECD-rapport om inkomstskillnader i organisationens 34 medlemsländer. Vad den visar är emellertid inte att människor fått det sämre. Tvärtom har alla grupper på lång sikt fått det bättre. Men vissa grupper har fått lite mer av kakan än andra vilket har gjort att skillnaderna ökat. Primärt mellan de som arbetar och de som inte gör det. Med följden att Sverige halkat ned från första till fjortonde plats i rangordningen över jämlika länder.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Detta borde inte vara något att uppröras över. Syftet med flera av de skattereformer som genomförts på senare tid har varit just att det skall löna sig att arbeta. Att det inte varit någon större skillnad i disponibel mellan de som arbetar och befinner sig på den nedre delen av löneskalan, och de som inte arbetar alls, har varit ett problem.

Det är inte rimligt. Det måste finnas incitament för människor att gå från bidrag till egen försörjning. Även om det är en rad faktorer som spelar in i människors beslut så är ekonomiska drivkrafter något som inte bör underskattas. Ju fler som känner sig manade att arbeta desto bättre. Det är trots allt den arbetande befolkningens insatser vi alla lever av. Därför är de förändringar OECD-rapporten pekar på i huvudsak av godo.

Invändningen skulle naturligtvis kunna vara att det är oacceptabelt att andelen fattiga ökar. Det är det, om man med fattiga syftar på människor som inte har mat för dagen eller tak över huvudet. Eller till och med om det handlar om personer vars levnadsstandard avviker stort ifrån medelsvenssons. Nu är det inte den typen av absolut fattigdom OECD mäter utan relativ fattigdom. Ett begrepp som egentligen inte är något annat än en lek med ord och siffror. Relativ fattigdom beskriver inte om människor har det bra eller inte utan endast inkomstskillnader. I en värld av miljardärer är alltså miljonären fattig.

Ett annat populärt begrepp är "materiell fattigdom". Fattig enligt den definitionen är till exempel den som vare sig äger en egen tvättmaskin eller bil och inte har råd att åka på utlandssemester. Det säger sig själv att en sådan syn är något löjeväckande.

Vi skall inte glömma att Sverige trots allt fortfarande är ett jämlikt land. De enda som skiljer ut sig är en mycket liten grupp mycket rika individer. Därtill är lägstanivån jämförelsevis hög. Vilket är det som är viktigast. Alla behöver med andra ord inte ha det exakt lika bra. Men ingen människa som lever i Sverige skall ha det dåligt.