Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    "Ångrarna" - fiktion som sanning

    Vad händer den som äntligen uppnår det som skulle förändra hela livet - och sedan ångrar sig?

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Filmen "Ångrarna" följer två män som bytte kön. Och sedan ville byta tillbaka.

    "Ångrarna" är ett samtal mellan Orlando och Mikael. Födda som män var de djupt olyckliga i sina liv och förknippade lidandet med sitt kön. Som kvinnor skulle de hitta sina riktiga jag.

    Ingen av dem lyckades.

    -"Ångrarna" är en större berättelse än historien om två könsbytare som ångrar sig. Jag vill lyfta det till en annan nivå. Att drömma om något så stort, tänka att livet ska bli bättre på andra sidan - och sedan komma på att det är fel och gå tillbaka. Det finns ett tabubelagt misslyckande där, säger filmaren Marcus Lindeen.

    Underbarn

    Lindeen var som femtonåring ett journalistiskt underbarn. Han startade en nättidning, fick Stora journalistprisets hedersomnämnande och jobbade redan som gymnasist på stora tidningars inrikesredaktioner.

    Men när han var i 25-årsåldern lämnade han journalistiken för att bli dramatiker och filmare.

    Orsak: Han ville komma närmare sanningen.

    -När jag jobbade på radion tyckte jag att verkligheten var fantastisk och att folk hade otroliga historier - men de var inte alltid så bra på att berätta dem. Under klippningen av intervjuerna tyckte jag att de i stället borde sätta punkt där, lyfta fram det där... Jag började skriva om intervjuerna som jag ville ha dem och be intervjupersonen att göra om allt, med mig själv som regissör. Då blev det ett naturligt steg att söka in på Dramatiska institutet.

    Pjäsen blev film

    "Ångrarna" är ett bra exempel på Marcus Lindeens metod i förhållande till verkligheten. Det började som en radiointervju med Mikael. Orlando hörde programmet och tog kontakt med Lindeen. Resultatet blev en hyllad pjäs med skådespelare som läste personernas repliker.

    När nu pjäsen blivit film, med biopremiär på torsdag, ser det hela ut som ett spontant realtidssamtal mellan två personer vid ett bord. Men långt därifrån:

    -Den är inspelad som en spelfilm. Femton dagars inspelning, ett stort team, omtagningar. Väldigt konstruerad. Jag har verkligen inget emot att använda fiktiva grepp för att komma åt sanningen. Orlando och Mikael är anställda som skådespelare för att spela sig själva.