Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Prövningsförfarandet i asylärendena är ett dyrt spel för galleriet. Det ger ett sken av rätt och respekt för mänskliga rättigheter men är ett cyniskt maskineri utan sunt förnuft och medmänsklighet, skriver debattören. Bild: Arkivbild: Lisa Thanner

Är Sverige verkligen en human rättsstat?

Debatt Det som var menat att vara en rättssäker process är ett cyniskt maskineri som ger flyktingar genomfalska förhoppningar. Det är dags för den politiska makten att ändra nuvarande praxis av vad synnerliga skäl är och låt det sunda förnuftet och medmänsklighet styra asylprocessen, skriver chefläkare Magnus Landgren.

Under lång tid har assyrier och syrianer i mellanöstern emigrerat och flytt på grund av krig, terror och diskriminering. I Sverige lever i dag mer än 100 000. Hösten 1980 bryter Iran-Irakkriget ut och det varar fram till 1988. Det följs av Kuwait- och Irakkrigen, terror och upplösning.

Likt de judiska barn som skickades från Berlin till London med tåg före utbrottet av världskriget skickas en liten assyrisk pojke vid namn Adisho 1985 till en assyrisk fosterfamilj i Donetsk. Pappan dör i Bagdad och pojken växer upp och utbildar sig till barnläkare. Under tiden upplöses Sovjet, han förvägras uppehållstillstånd i Ukraina och flyr till Sverige 2008. Migrationsverket utvisar honom till Bagdad, resan går i oktober 2011.

Förföljd minoritet

År 2010 är jag på semester i Egypten och morgonen den 1:a november berättar en koptisk biskop att över 50 assyrier massakrerats i Vår Frus kyrka i Bagdad. Ett i raden av terrordåd, med syftet att döda och skrämma iväg resterna av denna minoritet. Så en eftermiddag i januari 2011 möter jag Adisho på sjukhuset, som på svenska frågar efter en praktikplats inom barnsjukvården. Eftersom vi har barnläkarbrist och än större brist på barnneurologer blir jag extra intresserad. Vi har redan en assyrisk läkare från Bagdad, en ukrainsk- och en ryskutbildad etiopisk.

Adisho är arbetsvillig, kan svenska, har ett bra CV och referenser. Identitet är styrkt men han har aldrig haft pass. Han överklagar på nytt utvisningsbeslutet som vunnit laga kraft 2009, men ännu inte verkställts. Han kontaktar Socialstyrelsen och anför ”efterfrågad arbetskraft”, men utan pass och uppehållstillstånd blir det tvärstopp. Han vänder sig då till Migrationsverkets arbetsenhet, men avisas med hänvisning till det första beslutet och en ”fjortondagarsregel”. Verket skriver till svenska ambassaden i Bagdad och till Iraks i Stockholm och ber om hjälp att ordna pass, utan att lyckas.

I september tar gränspolisen kontakt och informerar att deportation till Bagdad sker i oktober. Han dumpas enligt verkets egen analys, från 2010 i praktiken i en ”krigszon”, kan inte arabiska, har inte familj eller vänner i Bagdad och är utan pass och pengar.

Här finns synnerliga, individuella och ömmande skäl för uppehållstillstånd. Han har dessutom anpassat sig väl och kan tillföra det svenska samhället och sjukvården mycket. Domen är felaktig och uttrycker inte en individuell bedömning. Jag anser att tjänstemännen på Migrationsverket och domaren i Migrationsdomstolen i princip begår klassiskt tjänstefel och borde få stå till svars för sina beslut. Jag anser att hela den följande rättsprocessen är en fars och slutar i ett rättsövergrepp. Prövningsförfarandet är ett dyrt spel för galleriet. Det ger ett sken av rätt och respekt för mänskliga rättigheter men är ett cyniskt maskineri.

Hur menar handläggarna, domaren, nämndemännen att denne unga man skall klara upp sin livssituation i Bagdad?

Ändra nuvarande praxis

Nu återstår att vända sig till den politiska makten och begära ”nåd”, ändra nuvarande praxis av vad synnerliga skäl är och låt det sunda förnuftet och medmänsklighet styra.

Vill man spara pengar kan man konsekvent hindra asylsökande vid gränsen och lägga ner ett system av utredningar, prövningar, överklaganden som ändå inte medför en reell chans till omprövning. Det som var menat att vara en rättssäker process ger flyktingar genomfalska förhoppningar.

Magnus Landgren

chefläkare, Habilitering och Hälsa, Västra Götalandsregionen

Bild - 2

4 kap 1§ Utlänningslagen anger att en flykting: ”befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att han eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp, och –inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, begagna sig av detta lands skydd.

5 kap 1§ Utlänningslagen anger att: ”flyktingar, alternativt skyddsbehövande och övriga skyddsbehövande som befinner sig i Sverige har rätt till uppehållstillstånd.”

Mest läst