Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Är det synd om Göteborg?

De ständiga jämförelserna och referenserna till Stockholm är enbart tröttsamma, skriver Gert Gelotte

Politikerveckan i Almedalen gör Visby till staden där allt händer, där alla som är något eller vill vara någon försöker finna andra att påverka. Självklart diskuterades även Göteborgs dåliga självförtroende – under ett av gårdagens oöverskådligt många seminarier.

Det, alltså själförtroendet, är "något stukat", sammanfattade Göteborg & Co i vintras i en intervjustudie av Göteborgsregionens affärsmiljö. Och förutom dåligt självförtroende lider vi allra mest av taskig infrastruktur och att ingen lyssnar på oss i Stockholm.

Stockholm är Sveriges huvudstad, med allt vad det innebär av makt och pengar. Stockholm är också en av världens vackraste städer med ett enormt utbud av allt. Göteborg kommer inte i närheten - av att vara Stockholm. Däremot är Göteborg hyfsat bra på att vara Göteborg.

De ständiga jämförelserna och referenserna till Stockholm är enbart tröttsamma. Det är mycket bättre om vi bestämmer oss för att bli världsbäst på att vara Göteborg. Och då bör vi kanske fråga oss varför den en gång så sunkiga före detta industristaden Malmö nyligen fick pris som Europas näst attraktivaste stad för företagsetableringar?

Jag tror det handlar om mod. Där Malmö sticker ut hukar Göteborg. Därtill är det naturligtvis ingen nackdel att ha en bro till Köpenhamn. Men Göteborg är vackrare, kulturellare, industriellare. Vi har Nordens viktigaste hamn och så har vi det nödvändigaste av allt, all framgångs moder – ett stort högskolekonglomerat med Universitetet, Chalmers och Handels.

Så vad är problemet?

– Transporterna, stadsplaneringen, sa Pam Fredman, rektor för Göteborgs universitet.

– Rädslan för att sticka ut, sa Therese Albrechtson, entreprenör och bloggare från Göteborg.

Det är sant. Kommunikationerna är urvuxna, men byte till större storlek pågår. Bara inte Västlänken bromsas av ständiga invändningar om andra, mer perfekta alternativ. Det är viktigare att äntligen få något gjort än att år ut och år in söka perfekta lösningar.

Och stadsplaneringen? Finns den? Planerna för norra och södra älvstranden (hamnstaden) är början till något nytt och bättre. Men fortfarande belönas varje djärv idé med några varv i den Göteborgska "du skall inte tro att du är något-kvarnen". Och ut kommer antingen ingenting eller något så konventionellt som möjligt.

Jag säger inte att vi måste bygga Sveriges högsta eller mest skruvade hus. Men någonting, ett hus, ett kvarter, en stadsmiljö som sticker ut och sätter Göteborg på världskartan vore inte fel.

Vi ska inte jämföra oss med andra städer, men gärna söka förebilder. Therese Albrechtson pekade på Barcelona, staden som slutade jämföra sig med Madrid och bestämde sig för att bli störst och bäst i Katalonien. I dag är det Barcelona som drar besökare till Spanien, inte Madrid.

Ted Hesselbom, Röhsska museets chef, påpekade att Göteborg har mycket mera gemensamt med London, staden där hela världen möts, än med Stockholm:

– Vi borde försöka tillhöra London.

Kanske inte, men vi skall förbli världsbäst på att vara Lilla London. Göteborg grundades för att öppna Sverige mot världen och byggdes av invandrare. Göteborg är mångkulturellt. Det är en tillgång, inte ett problem. Hammarkullefestivalen och persiskt nyår på Heden är göteborgskt!

Nej, det är inte synd om Göteborg.

Mest läst